39-åriga Nora Førde kommer ursprungligen, som efternamnet antyder, från Norge. Det var i lilla Åsgårdstrand i de sydöstra delarna av landet hon växte upp, och det var även där som det stora friluftsintresset kom att väckas i form av bland annat skidturer och vandringar.
– På den tiden tältade vi inte så mycket, men vi har alltid varit ute, oavsett årstid, berättar Nora Førde.
Kärleken till naturen och friluftslivet har hon sedan tagit med sig var än livet har tagit henne, och så också till Gotland dit hon flyttade med sin dåvarande make år 2007. Här är hon bland annat ledare i Friluftsfrämjandet, och hon spenderar mycket tid i den gotländska naturen.
Hon är bland annat ofta ute och tältar på olika platser runt om på ön, och hon beskriver hur just tältandet blivit ett viktigt inslag i hennes liv.
– Det är bara gott. Man samlar energi genom att vara utomhus, och man får uppleva så mycket som man inte skulle ha fått uppleva om man hade suttit hemma, säger hon.
Då Nora vill att fler ska få ta del av de känslor hon upplever när hon tältar har hon sedan i oktober anordnat tältutflykter en gång i månaden. Då får vem som helst följa med till en plats Nora valt ut och övernatta, oavsett årstid eller väder.
– Jag tänkte att om jag ändå ska ut och tälta, varför inte ta med mig flera ut som annars kanske inte skulle ha tagit sig ut. Det finns ju många som vill tälta, men som kanske inte vill åka ut själva.
Men varför ska man tälta på vintern?
– Varför ska man inte göra det? Man slipper mygg, insekter och turister, och känslan är ändå densamma som på sommaren. Varje årstid har sin charm, och jag tycker att det är fantastiskt att få följa naturens gång på så nära håll.
Intresset för utflykterna har varit stort, och både barnfamiljer med små barn och pensionärer har tagit med sig sovsäck och tält och följt med.
– Jag är lite överraskad över hur många som följt med ut. Det har vid flera tillfällen varit över 10 personer, och den yngsta har nog varit 3-4 år gammal, säger Nora Førde.
Under januariutflykten, där man slog upp tälten i Fjälängar naturreservat i Ala, var det inte riktigt lika många som följde med. Fem personer plus hunden Truls bestod den tappra skaran av den här lördagen. I gruppen fanns bland andra Elin Nysten som hade med sig 6-åriga dottern Klara.
– Vi hade bestämt att vi skulle göra en tjejresa jag och Klara, och eftersom jag visste att Nora skulle vara ute och tälta just den här helgen så frågade jag om Klara ville åka ut och tälta tillsammans med mig. Svaret blev ett rungande ja, berättar Elin.
För Klara var det premiär när det gäller vintercamping, vilket onekligen märktes på hennes energi. Inte heller mamma Elin är speciellt rutinerad när det gäller tältning mitt i vintern.
– Vi brukar tälta på sommaren, och så har vi kört lite "glamping" hemma i trädgården. Vi får se om vi hinner med att sova något i natt då det finns så mycket som Klara vill göra, säger Elin med ett skratt.
Även 62-åriga Kerstin Kuoljok gjorde debut som vintercampare i Fjälängar naturreservat.
– Det är verkligen bekvämt att följa med Nora när hon valt plats. Jag tycker det är en suverän idé att anordna den här typen av utflykter och nu ser jag verkligen fram emot att krypa ner i sovsäcken och bara ligga och lyssna på naturen, säger hon där hon sitter vid lägerelden.
Enligt Nora Førde skiljer det sig i grunden inte så mycket att tälta på vintern från att göra det på sommaren.
– Det ställer ju lite högre krav på sovsäck och liggunderlag, och så är det ju en bra idé att ha med sig varma kläder. Men annars är ju principen densamma.
Den 39-åriga norskan menar att Gotland lämpar sig bra för att vara ute i naturen i största allmänhet, och att tälta i synnerhet.
– Ön är jättefantastisk. Det finns så många fina ställen, och naturen varierar otroligt mycket beroende på var på Gotland man är någonstans, säger Nora, och tillägger att man alltid ska kolla med fastighetsägaren eller länsstyrelsen om man är fler som planerar att tälta i naturen.
– Och när man ska alltid lämna platsen i så fint skick att det inte syns att man har varit där.
Och vad sysselsätter man sig då med när mörkret lägger sig och närmaste gatlykta ligger flera kilometer bort?
– Jag brukar ha med mig min stickning och sitta och sticka med pannlampa. Man kan också spela spel, titta på elden, prata och mysa. Jag föreslår att man helt plockar bort sina mobiltelefoner och bara är.