Förhöret med målsäganden återupptogs i Gotlands tingsrätt under måndagen. Ämnen som berördes är bland annat huruvida målsäganden kände igen någon av de tilltalade. Och vid vilka tidigare tillfällen de kan ha setts.
Målsäganden uppger att de har träffats en gång tidigare i samband med en övning på en skytteklubb i början av 90-talet. En av de tilltalade har också arbetat på samma arbetsplats som målsäganden som är säker på att de inte hade kontakt med varandra under den perioden.
– Har ni träffats efter det eller har han varit hemma hos dig? undrar Gunnar Falk, offentlig försvarare för en av de tre tilltalade.
– Nej, svarar målsäganden.
Frågorna handlade även om en väska med diverse vapentillbehör, som hade rester av blod tillhörande målsäganden. Den fanns bland annat i hallen i det hus där överfallet skedde. Målsäganden får frågan om vad han mer kunde se, då han låg på golvet i hallen i sitt eget blod.
– Jag koncentrerade mig bara på att försöka överleva, svarar målsäganden.
– Hur har du mått psykisk efter det här? frågar målsägandebiträde Helen Ahlsten.
– Inte bra. Jag vet inte hur många gånger jag har tittat mot dörren sedan de kom in där. Och jag kan vakna av att det känns precis som om någon skär mig i halsen, fast det är ju ingen där.
Målsäganden får berätta om skadorna och visar bland annat olika ställen där han har fått stygn, skärskador och berättar att kulor har opererats bort.
– Du hade stora blånader på kroppen. Fick du slag mot ryggen? frågar Ahlsten vidare.
– Det kom från alla håll, svarar målsäganden.
Han har detaljerat uppgett vissa saker under förhör, till exempel kring förövarnas längd, medan andra saker har varit mindre tydliga. Det tas upp under förhöret i tingsrätten och svaret blir.
– Kom ihåg att jag var ganska så skärrad.
Han jämför det hela med att kasta upp en kortlek i luften, och fortsätter:
– Man minns vad man ser men inte i vilken ordning. En del bilder är skarpa och en del är suddiga.
Förhör med målsäganden avslutas efter cirka en timme och det blev dags för förhör med en av de tilltalade.
En av de misstänkta har tidigare förnekat att han alls har varit på brottsplatsen vilket han fortfarande vidhåller. Han uppger i tingsrätten under måndagen att han känner de andra två väl och att de umgicks till och från.
Natten till den 10 december 2015, då överfallet skedde, befann han sig så vitt han minns hos några vänner i Visby.
– Vad menar du med det så vitt jag minns? undrar åklagare Mats Whilborg.
– Jag är nästan helt säker på det, men jag minns inte, svarar tilltalade.
En väska som ska ha tillhört målsäganden hittades i den tilltalades lägenhet. Hur den kom dit vet han inte.
– Det vet jag inte. Jag har inte tagit dit den.
Dagen efter att brottet begicks var det 40 kontakter mellan honom och de andra två under en kort tid, via mobiltelefon.
– Vad gällde det? undrar Mats Whilborg.
– Det vet jag inte, svarar tilltalade.
Han och en av de andra tilltalade åkte även samma färja dagen därpå. Om eller vad de pratade om då minns han inte.
Åklagaren vill att den tilltalade ska förklara ett SMS han fick 15 januari, av en av de andra tilltalade.
”Jag behöver mina saker som vi ska dela på. Rätt ska vara rätt och jag hade aldrig tagit något som är ditt.”
Vad det handlade om vet han dock inte.
Avlyssning av telefonsamtal mellan tilltalade och andra bekanta ger anledning till fler frågor. Här är ett utdrag från ett av samtalen där en bekant till den misstänkte börjar med frågan:
"De hade tagit dig i går?"
"Nej, men jag är lyst."
"Varför då?"
"Jag vet inte, jag vill inte ta det på telefon."
"Är det vad vi pratade om tidigare?"
"Ja."
Under måndagens tingsrätt vill han dock inte uppge vad det handlade om.
På onsdag fortsätter förhandlingen, då med vittnesförhör.
LÄS MER FRÅN FREDAGENS TINGSRÄTT: "Trodde hela tiden att jag skulle dö"