Den stora ökningen av turistbesök i Sverige sker främst i storstäderna. På landsbygden skapar naturreservat och nationalparker emellanåt konflikter mellan turismföretagare och statens företrädare. Gränserna för vad Naturvårdsverket kan tolerera var uppe till diskussion på onsdagen.
– Vi ska inte ha föreskrifter som förbjuder privat verksamhet i största allmänhet, slog Björn Risinger, generaldirektör för Naturvårdsverket, fast.
Kommuner och regioner kan peka ut särskilda områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen – LIS-områden. Sådana finns på Gotland, men även i dessa har länsstyrelsen gått in aktivt och överklagat bygglov.
Kan regioner peka ut områden där det kan göra sådana här avsteg från reglerna?
– Det är den lokala länsstyrelsen som ser till om kommunerna behandlar strandskydd och naturvårdsregler på ett bra sätt, säger Björn Risinger.
Gotlands landshövding, Anders Flanking, hoppas på samförståndslösningar som en väg framåt när planer krockar med regler.
– Länsstyrelsen har också ett uppdrag att vara ett kunskapscentrum. Jag är en stor vän av fortbildning och det kan vara så att vi ska erbjuda någon form av utbildning i de här frågorna, säger Anders Flanking.
Palle Borgström, ordförande LRF, ville se ett större grepp kring frågan.
– Vi behöver en öppen debatt kring hur mycket mark som staten ska skydda. Min uppfattning är att staten vill skydda mer mark än de har råd med, säger han.
Någon principiell debatt hanns dock inte med, de församlade förde fram sina ståndpunkter och försvann snabbt vidare från seminariet.