Visbys, och stora delar av öns, näringsliv står på tårna denna vecka. Flera branscher har sin absoluta peak under Almedalsveckan: inte bara flygbolag, taxi, hotell och restauranger. De senaste dagarna har hamnen varit som en myrstack av firmabilar (många gotländska) som hämtat, lämnat eller monterat saker för tillresta företag och organisationer. Öns föreningar drar in rejäla slantar för att resa tält och dela ut flyers. Det ligger en tung doft av pengar över hela Almedalsområdet. Pengar som byter ägare.
Men allt är inte frid och fröjd. Även om slutnotan ofta går till stora företag är det vid varje transaktion någon som ser prislappen. En person som i slutändan säger ja eller nej till den föreslagna dealen. En PR-konsult avslöjar att hen blivit erbjuden att sätta upp en flagga i
en befintlig flaggstång under veckan. Kostnad: 25 000 kronor. När samma konsult behövde hjälp med att frakta baguetter ett par hundra meter, från tillagningsköket till seminarietältet, landade priset på 1000 kronor. Bara för frakten.
En annan PR-konsult råder aktivt sina kunder att stanna hemma eftersom stora delar av den årliga marknadsbudgeten äts upp på några dagar. Det finns säkert många gotländska företag som har rimliga marginaler även denna vecka. Men för allt för många har taxametrarna gått i spinn.
LO beskriver i tidningen Arbetet hur man försöker hålla kostnaderna nere genom att låta de totalt 20 anställda som jobbar med veckan, bara stanna någon natt eller resa ner över dagen. Ändå har de en budget för Almedalsveckan på 1,4 miljoner kronor. Det betyder att de bränner 175 000 om dagen – förutsatt att de stannar ända fram till söndag.
Det här är en extremt känslig fråga för både arrangörerna och de gotländska företagen. Alla vet om det. Ingen vill tala om det. Men det finns de som pratar om det, nämligen de som betalar. Fackförbundet Saco väljer för första gången i år att stanna hemma. De arrangerade ett eget seminarium i Stockholm i juni istället.
Vad det kostade är inte känt.