2005 upptäcktes de första sjuka almarna i Bäl och Vallstena på Gotland. Samma år började arbetet med att hugga ned sjuka träd för att förhindra spridning. Alm växer på hela Gotland men är koncentrerad till ett brett bälte mitt på ön.
– Almsjukan kom till Sverige på 30-talet. Hur vet vi inte riktigt, säger Amanda Overmark, skogskonsulent som har inventerat almar för Skogsstyrelsen under tre somrar.
– När almen blivit smittad går det ofta fort. Trädet dör på ett par veckor.
Almsjuka är en svampsjukdom som täpper igen trädets kärlsträngar, eller vattenledningar. Man kan säga att almen stryps och till sist dör.
Hörsne tillhör en av de värst drabbade socknarna. Dagen då GT får följa med på en inventering, tar vi oss ut i en hage i Norrbys Hörsne. Innan besöket har Amanda och hennes medhjälpare Ulf Erlandsson och Anders Berglind, båda skogsarbetare, informerat markägare om besöket.
– De flesta är tacksamma och förstår att det är viktigt att hitta sjuka almar för att förhindra spridning, säger Amanda.
Får ni många tips om sjuka träd?
– Dels får vi tips. Men vi har också med oss kartor, berättar Amanda och plockar upp en karta som är full av rosa prickar. Prickarna visar var man hittat sjuka bestånd de senaste fem åren.
– Här finns också lövträdområden som är inringade i gult. Där kan vi hitta almar.
Amanda, Ulf och Anders sprider ut sig i hagen bland nyfikna kor. Med vant öga kikar de upp mot trädtopparna för att se om almarna ”flaggar” - alltså visar att de är sjuka. Gula eller bruna blad i toppen tyder på almsjuka. Ulf Erlandsson stannar till vid ett träd.
– Amanda, ser inte det där misstänkt ut?
– Nja... eller jo, svarar Amanda. Det är sjukt. Det såg ju helt friskt ut tidigare i veckan. Men nu måste vi rödmarkera det.
Sjuka träd markeras med röd sprejfärg och kommer att huggas ned i höst.
– Träden tas ned och transporteras ut för att flisas. Sedan måste fliset brännas för att få död på svampen, berättar Ulf.
Almsjukan sprids med almsplintborren som bär med sig svampsporer från sjuka träd till friska. Sjukdomen kan även spridas via rötterna till närstående almar och via verktyg som smittade sågar. Obarkad almved kan också föra med sig almsplintborren till nya områden.
– Almsplintborren dras ofta till skadade träd. Därför avråder Skogsstyrelsen också från att klappa almar på Gotland.
Längst in i hagen når vi en öppen yta. Här har sjuka almar huggits ned och transporterats bort tidigare år. I stubbarna har Ecopluggar slagits i. Pluggarna innehåller ett gift som förhindrar rotuppslag som bär smittan. Amanda ser lite sorgsen ut.
– Vi gör ju det här för att vi vill rädda almarna här på Gotland. De behövs för den biologiska mångfalden. Det finns till exempel flera rödlistade lavar som är knutna till almen. Det är riktigt tungt de dagar man rödmarkerat 300 almar som måste bort.
– Jag tycker det är värst när man tvingas såga ned ett gammalt vårdträd som någon vuxit upp med, säger Ulf.
Men arbetet har burit frukt. Förra året rapporterades 25 procent färre almsjuka träd jämfört med året innan. Arbetet har finansierats med hjälp av bland annat EU-pengar de senaste fem åren. I sommar har Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen skjutit till pengar. Men vad som händer nästa år, vet ingen.
– Vi hoppas verkligen att arbetat ska få fortsätta. Om det finns en plats där almsjukan skulle gå att utrota, så är det på Gotland. Det är möjligt, avslutar Amanda Overmark.