Lundalmen på Gotland är Europas sista kvarvarande större bestånd av alm, och är hemvist åt en stor mångfald av lavar, mossor, svampar och insekter, vars existens är helt beroende av att almen finns kvar.
Almsjukan upptäcktes första gången på Gotland 2005, och året därpå påbörjades bekämpningen av almsplintborren som sprider sjukdomen.
– När insatserna inleddes 2006 gjordes bedömningen att det fanns cirka en miljon almar på ön. Det betyder att ungefär 3,5 - 4 procent av almarna har avverkats på grund av smittan, säger Karin Wågström på Skogsstyrelsen.
Men Gotland har tur. På andra håll i Sverige och i världen ser verkligheten bistrare ut. Efter tio år av almsjuka i ett område där insatser inte gjorts, är i regel 90-95 procent av almarna drabbade.
På Öland, där almsjukan upptäcktes vid ungefär samma tidpunkt som på Gotland, har ännu inga insatser gjorts, vilket har lett till att situationen där är kritisk.
– Mot bakgrund av det så är det troligt att om bekämpningsåtgärder inte hade gjorts under alla dessa år, så hade 90-95 procent av Gotlands almar i dag varit sjuka. Det vi istället ser, är att minst 90 procent av våra almar ännu är vid liv, fortsätter hon.
Sedan 2013 har antalet drabbade fastigheter och skiften minskat från 403 till 293. Och mellan sommaren 2016 och sommaren 2017 har minskningen varit 57 fastigheter. Enligt en undersökning av professor Jan Stenlid vid Sveriges Lantbruksuniversitet, skulle fortfarande 50 procent av det gotländska almbeståndet finnas kvar om 100 år, förutsatt att bekämpningen fortsätter i samma utsträckning.