1991 lanserade WHO/UNICEF en certifiering för amningsvänliga sjukhus, där även Sverige anslöt sig.
– Sen dess har det här fallit i glömska och amningen sjunker, säger Eva-Lotta Funkquist, universitetslektor vid Uppsala universitet, barnsjuksköterska och barnmorska.
Hon är just nu på ön för att utbilda personal från hela vårdkedjan; mödravården, BVC, BB/förlossning och barnavdelningen, om amning.
Gotländska bebisar ammas mer än andra.
– En vecka efter förlossning ligger amningen allra högst i landet här och Gotland ligger högt vid alla mätpunkter. Samtidigt ammar bara 15 procent i sex månader och det går ner för varje månad, säger Eva-Lotta Funkquist.
Så ser det ut i hela landet och det fick Eva-Lotta Funkquist och hennes kollegor på Uppsala universitet att dra igång ett forskningsprojekt kring amning.
– Det är en otroligt viktig kvinnofråga, att få rätt stöd. Det vi ska jobba med är att ge kvinnor tillit och att ha verktyg för att få amningen att fungera.
Amning är ett laddat ämne.
– Ja, för det handlar om barns hälsa och vi vill göra det allra bästa för barnet, säger Eva-Lotta Funkquist.
Hon tror att en förklaring till den höga amningsfrekvensen på ön finns i den gotländska vården.
– Man har en välfungerande vårdkedja här. Men det innebär inte att det inte kan bli ännu bättre. Det viktigaste är att ge korrekt information om amning. WHO:s rekommendation är exklusiv amning i sex månader och sedan amning i två år eller längre.
Kritikerna menar ofta att WHO:s rekommendationer utgår från ett U-landsperspektiv, men Eva-Lotta Funkquist håller inte med.
– Hälsofördelarna med amning är inte gjorda för ett speciellt land, utan för spädbarn, säger hon och gör en jämförelse med motion.
– Vi säger ju inte att det är lika bra att inte röra på sig, när vi känner till hälsofördelarna med motion. Men vi måste i alla fall ha respekt för den som inte vill röra på sig.
En annan viktig fråga och återkommande kritik är skuldbeläggandet av kvinnor som av olika skäl inte ammar.
– I ett demokratiskt samhälle bestämmer kvinnan över sin kropp och ska aldrig känna att hon behöver ursäkta eller förklara sitt val. Man ska förstå att man kan vara en jättebra mamma även om man inte ammar. Men 97 procent säger ju att de vill amma, säger Eva-Lotta Funkquist.
– Men alla kvinnor som vill amma ska få rätt stöd. Många tror att om det går fel så är det kört. Men det kan gå att få ordning på amningen och det kan bli jättebra ändå även om barnet inte ammas.
Många beskriver också att de får olika bud från olika personal.
– Det är en av våra allra viktigaste punkter, att vi ska försöka säga lika i hela vårdkedjan, säger Eva-Lotta Funkquist.
Barnsköterska Louise Elgh Stenström har jobbat länge och sett hur inställningen till amning varierat över tid.
– Nu är det mer titta, inte röra, och ge råd. Men förr fanns det vissa som tog tag i bröstet på mamman och nacken på barnet, vare sig mamman ville det eller inte, säger hon.
Barnmorskan Maria Östergren välkomnar att amningen åter är i fokus.
– Det känns som att det går i skov. Det har varit en lång tid då vi inte har haft några utbildningar. Nu de sista åren har det varit mer igen och det behövs. Det är bra att fräscha upp sina kunskaper.