Kjelle Andersson låg i respirator i sammanlagt 86 dagar.
Kjelle Andersson var fullt frisk och vältränad – och yrkesdykare. Trots till synes goda förutsättningar drabbades han allvarligt av covid-19. Efter insjuknandet i slutet av februari i år, blev han snabbt sämre och läkarna tvingades söva ned Kjelle.
På Visby lasarett konstaterade man tidigt att han behövde mer avancerad vård, och han flögs till Karolinska i Stockholm. Sambon Åsa Pettersson fick ta flyget upp dagen efter.
– Redan första kvällen ringde de från Karolinska och sa att de inte trodde att Kjelle skulle överleva natten.
Det visade sig även att han drabbats av en skada när läkarna i Visby satt en trakeostomi i och skulle sätta in det rör i halsen som skulle hjälpa honom att andas. Troligtvis var det en orsak till den långvariga respiratorvården, men i vilken grad vet man inte.
Mitt uppe i allt var Åsa tvungen att tömma parets hus i Visby, som de sålt strax innan Kjelle blev sjuk. Den nya bostaden i Gnisvärd skulle de få tillgång till först till hösten, varför de skulle bo i sommarstugan i Anga hela sommaren.
– Jag visste inte hur jag skulle mäkta med allt. Då sa läkaren åt mig att flyga hem, tills jag var klar med flytten, och att han skulle hålla mig informerad. Så jag tömde huset, magasinerade det mesta av möblerna, och bodde sen i sommarstugan. Då var det bara jag ensam härute i mörkret, med rabbisarna.
Kjelle Andersson blir sakta men säkert bättre, mycket tack vare stödet från sin sambo, Åsa Pettersson, och deras vänner – som paret kallar för sina "byggänglar".
För Åsa innebar de närmaste veckorna en ständig oro. Kjelle låg nedsövd, i respirator, och läget var mycket kritiskt. Veckorna gick och hon pendlade mellan hans sjukhusbädd i Stockholm, och stugan i Anga.
Det rådde besöksförbud på Karolinska vid tiden. Åsa fick dispens för att kunna vara vid Kjelles sida, då läget var så pass kritiskt, men bara för två timmar i veckan. Resten av tiden försökte hon jobba så mycket hon kunde.
– Jag vet inte hur jag orkade. Men på ett sätt var det ju kanske det som höll mig uppe, att åka till jobbet och träffa kollegorna.
Flera gånger satt hon på Gotland med läkarna på andra sidan telefonluren – som inte kunde garantera att Kjelle skulle överleva den kommande natten.
– Det var fruktansvärt. Som att leva i en ständig mardröm, säger Åsa och tittar först ned i marken en stund.
Sen på sin sambo som i dag står bredvid henne. De håller sig nära varandra. Som om de fått en andra chans att leva – båda två.
– Ingen visste ju om du skulle klara dig överhuvudtaget, säger hon innan rösten brister.
– Jag minns ingenting av tiden på sjukhus innan dess, inte ens från dagen vi åkte in. Så det har ju på ett sätt varit mycket värre för Åsa, säger Kjelle.
Ett halvår efter att Kjelle Andersson insjuknade i covid-19, är han fortfarande långtifrån återställd. Efter nära tre månader i respirator gick han ned kraftigt i vikt och hans lungor är kraftigt nedsatta. Och han har tvingats lära sig "allt" igen, som att kunna lyfta sina tår när han ska gå. Men han blir sakta men säkert bättre, mycket tack vare stödet från sin sambo, Åsa Pettersson, och deras vänner – "byggänglarna" som gör färdigt utbyggnaden av huset i Anga.
Det var nu som den verkliga prövningen började – för honom. Efter totalt 86 dagar i respirator hade Kjelle tappat 25 kilo, i princip bara muskler, berättar han.
– Någonstans har jag ju vetat var jag varit, att jag har varit vältränad och frisk. Så man har ju ett driv. Men i början var det tufft, alltså. När man behöver hjälp med precis allt. Jag har fått lära mig andas, prata, gå.
Han stannar kvar med blicken nere i den nyanlagda betongplattan intill sommarhuset i Anga. Han måste ta många pauser under intervjun – och egentligen orkar han inte.
I dag handlar Kjelles dagar om en sak: att långsamt bli bättre. Tre dagar i veckan åker han till Visby för rehabträning.
– Jag kan se en förändring mot det bättre, över tid, så det blir bättre och bättre. Men den första tiden var tuff, med sömnlösa nätter och mycket mardrömmar.
Strax innan Kjell insjuknade i februari hade han påbörjat arbetet med att bygga ut huset. Och det var han som skulle slutföra det, var det tänkt.
– Jag insåg redan på sjukhuset, när vi besökte Kjelle efter att han vaknat, att: "Det här går inte, och var ska de bo?", med tanke på rullstolen och alla andra saker som Kjelle behövde, säger Olle Sundh, arbetskollega och vän till Kjelle.
Kjelles bror Kenneth Andersson, och i bakgrunden Thomas Uddin, i den del av utbyggnaden som ska bli sovrum.
Det var han, tillsammans med Kjelles bror Kenneth Andersson, som drog igång projektet med att slutföra utbyggnationen av sommarstugan i Anga. Men det var inte bara att börja bygga.
– Ritningarna fanns framför allt inne i Kjells huvud, och han kunde ju inte prata i början, säger Åsa.
Tack vare sponsring och hjälp av flera gotländska byggfirmor och andra företag, fick "Friends of Kjell" en rejäl skjuts i bygget som kunde påbörjas i slutet av juli. Efter en kort period av intensivt arbete, fem dagar i veckan under en dryg månad, har de kommit långt på vägen. Vännernas insatser har sedan dess uppmärksammats av flera medier, bland annat Aftonbladet, och "Friends of Kjell" är nominerade till Svenska hjältar-galan som hålls i december.
Gänget bakom initiativet kallar sig "Friends of Kjell", och arbetet kan följas på deras Facebooksida med samma namn. I bild syns Peter Lindberg i hantverkartagen.
Även om Kjelle själv inte kan hjälpa till praktiskt, finns han med i kulisserna och håller ett vakande öga på projektet. Men framför allt är han mycket, mycket tacksam.
– Det här...det är jättefantastiskt, säger han och blickar ut över byggkaoset – som för honom innebär ett stort inre lugn.
– Det är det här, familjen och vännernas stöd, som hållit mig vid liv – för det har funnits dagar när man funderat över om det är värt att leva, säger han.