Camilla Sundström och hennes bästa jaktkompis Öjja. När hunden får uppe ett spår av ett rådjur som passerat kan den snabbt känna av åt vilket håll djuret gått. Att följa hundens rörelser med pejlen är spännande.
Fukten bäddar in skogarna i Anga i ett mjukt täcke. Svarta siluetter mot himlen slår larm – vi är på väg in i korparnas rike. Med bössan på nacken klafsar Camilla Sundström fram genom blötan, medan basset-tiken Öjja dyngsur och lycklig sätter nosen i vädret.
– Hon är säker på sin sak, och kräver att matte har en vältankad bil, säger Camilla Sundström och berättar att Öjja oftast gör sina sök i närheten, men trots sina korta ben ibland kan dra iväg långt och hinna med ett par mil under en jaktdag.
När länsföreningen av Svenska jägareförbundet i helgen tillsammans med Region Gotland anordnar rådjursjakt ställer jägare över hela ön upp. 2021 var första gången, då lyckades man skjuta 39 rådjur. 2022 blev det ingen motsvarande jakt, men nu är det dags igen.
– 2021 serverade vi 1 000 portioner till äldreboendena. I år ska vi förhoppningsvis kunna erbjuda öns skolor också, säger Linus Olsson, viltvårdare på jägareförbundets länsförening, och berättar om uppstarten på fredag med föredrag om förvaltning av klövvilt på Lövsta.
Lördag och söndag kommer sedan att innebära gott om jägare i skog och mark, dessutom med hundar.
– Försök ta det lite lugnt i trafiken, det ska man ju alltid göra. Ha lite extra uppsikt den här helgen, uppmanar han.
När gotländska jägare för andra gången går samman för att jaga rådjur är målet att servera mer än 1000 portioner vilt i skolkök och på äldreboenden. Anita Hägg och Camilla Sundström är två av öns allt fler flitiga kvinnliga jägare.
Öjja försvinner snart in i ett tätt snår. En lega, en plats där ett rådjur legat och vilat, vittnar om att det finns djur i området. Snart hörs ett skall.
– Det låter som att det är Linus hund, säger Camilla Sundström som har bössan bruten och oladdad över nacken.
För att lyckas skjuta ett rådjur med hagel krävs att hon kommer på 25 till 30 meters håll, ett avstånd som tycks omöjligt i de milsvida skogarna i Anga.
– Skulle det komma ett rådjur nu skulle jag ändå inte skjuta, för mig är hunden nummer ett, säger hon och berättar hur hon i samspelet med Öjja kan höra på hennes skall hur långt efter ett rådjur hon är.
Att Öjjas nos mäter i stereo gör att hunden snabbt kan avgöra åt vilket håll ett rådjur gått när hon korsar ett spår.
Taktiksnack innan hundarna släpps i skogen i Anga. Linus Olsson med kompisarna Jonatan Hansson, Anita Hägg och Camilla Sundström.
Från som mest 4 200 skjutna rådjur under en säsong har antalet sjunkit, till 3 900 under säsongen 2021 till 2022 och 3 778 skjutna djur under fjolåret på Gotland.
– Tendensen är att det har planat ut. Hur vi förvaltar stammen är superviktigt och vi kan inte bara låta den vara. Då skulle det bli sjukt mycket rådjur, säger Linus Olsson och menar att den förvaltningen bäst sker lokalt, i jaktlagen runt om på ön, för vilka djur man vill behålla.
Det kan exempelvis handla om att spara gamla bockar, som bra avelsmaterial, och hellre skjuta av yngre djur.
Öjja vädrar och känner doften av ett passerande rådjur långt innan matte Camilla Sundström har en chans att se det.
Nätverket ”JAQT”, jagande aktiva kvinnor i tiden, har 120 medlemmar på Gotland. Andelen kvinnor i rådjursjakten ökar stadigt.
– Varför ska inte kvinnor med i jakten? Det handlar om jämställdhet i skogen, säger Anita Hägg, ansvarig i östra kretsen.
Anna Lydahl ansvarar för västra öns kvinnliga jägare och Malin Tengbro i länsföreningens styrelse. Camilla Sundström, som har jagat mycket älg i Värmland innan hon flyttade till ön, håller med:
– I skogen är alla lika, oavsett hur gammal man är eller vilket kön man har. Vi samlas runt ett gemensamt intresse.
Att se rådjuren som resurs för ett klimatsmart kött, och inte bara ett problem, menar de är viktigt.
– Jag tillagar allt med rådjur, grytor, stekar, pulled rådjur, säger Camilla Sundström och berättar att hon äter rådjur i någon form en till två gånger i veckan.
Att vistas timmar i skog och mark är avkopplande, men viss teknik har jägarna med sig i form av radioapparater, pejlar och mobiler.
Efter helgens jakt kommer kvinnorna i ”JAQT” att hålla styckningskurs, för att rådjuren sedan ska distribueras till regionens storkök i mald form som färs.
Linus Olsson plockar fram en liten back med rökt älg från Västerbotten. Även han gillar rådjur.
– Färs på rådjur är perfekt, till allt från lasagne till tacos, säger han och berättar att matbutiker ibland säljer rådjur, och att jägare har möjlighet att sälja begränsad mängd direkt till den som vill prova:
– Vi vill att fler ska få ta del av det och få upp ögonen för vilken resurs rådjur egentligen är.
Den mesta tiden i skogen är bössan hängande på Camilla Sundströms nacke. Att skjuta är inte det viktiga, att följa hunden Öjjas sökmönster är det bästa hon vet.
Ett annat syfte med helgens jakt är att länka ihop jägare utan mark med markägare som vill se en ökad jakt.
– Så att man som ungdom kan få tillfälle att komma med och hitta ett jaktlag. Eller markägare som vill ha fler jägare, säger Linus Olsson.
Jonatan Hansson är 21 år och har jagat så länge han kan minnas.
– Sedan jag kunde gå, då var jag med farsan första gången, säger han.
För de som hävdar att såsen ändå är godast är skogarna i Anga fyllda av trattkantareller. Något rådjur blir det inte, trots Öjjas skarpa nos.
– Jag var 40 meter ifrån, men rådjuret bytte håll och det var för tätt i skogen, säger Camilla Sundström.
Att skjuta ett rådjur med hagel kräver tålamod och att man kommer tillräckligt nära. 25 till 30 meter krävs, då kan skogarna i Anga kännas oändligt stora.
Linus Olsson är viltvårdare för Gotlands länsförening av Svenska jägareförbundet. Han hoppas på bra uppslutning i helgen, och att många därmed får chansen att prova att äta rådjur.