Mellan 2014 och 2015 dubblerades antalet gotländska fall av ESBL-bildande organismer, landets vanligaste form av antibiotikaresistenta bakterier. Sven Montelius, smittskyddsläkare på Visby lasarett, varnar dock för att dra för stora växlar på förändringen.
– Den måste ses över längre tid. ESBL har varit väldigt upp och ned på ön. Antalet fall före 2014 är något lägre, men i linje med fjolårets statistik. 2014 var det en dipp, och vi har egentligen ingen förklaring varför, säger han.
Ökningen märks i hela landet. Enligt Folkhälsomyndigheten var utvecklingen väntad, eftersom fler människor från länder där resistenta bakterier är vanligare sökte vård och provtogs i Sverige förra året.
På Gotland har flyktingsituationen påverkat statistiken i ganska liten skala: i 4 av de 31 fallen 2015 rörde det sig om asylsökande. Men att människor rör sig över landsgränserna i allt högre utsträckning är en nyckelfaktor, framhåller Sven Montelius.
– Om man ser till ESBL så är det något vi ofta får med oss hem efter utlandsresor. I regel är det inget man märker förrän en infektion ska behandlas. De fall vi upptäcker är förmodligen bara toppen på isberget.
Att bakterierna ska spridas bland patienter på sjukhusen är ett stort orosmoln.
– Därför är det oerhört viktigt med inarbetade rutiner och noggrann hygien. Vi är bra på det, men kan bli bättre, säger Sven Montelius.
Norden har haft en förhållandevis restriktiv antibiotikapolicy jämfört med andra delar av världen. Det är en av förklaringarna till varför Sverige historiskt sett inte har haft samma problem med resistenta bakterier.
Men Gotland har länge varit ett svart får i sammanhanget. Bara i Stockholm och Skåne skrivs fler recept ut per invånare.
– Här finns det verkligen skäl att skärpa sig. Det har stått still och ekat under lång tid, trots ansträngningar att minska antalet förskrivningar, säger Sven Montelius.
Även om ökningen inte är så explosionsartad som statistiken kan ge sken av, så är resistenta bakterier något som bör tas på allvar, understryker han.
– Många säger att detta är största hotet mot den moderna sjukvården, jag är benägen att hålla med. När antibiotikan inte biter längre riskerar vi många onödiga dödsfall. Som tur är börjar fler och fler att vakna och inse hur allvarligt det här är.