Förra året slutade 464 poliser för att ta andra jobb. 2012 var siffran 179. Men Fredrik Persson vid Gotlandspolisen tycker inte att bilden av en starkt underbemannad polis överensstämmer med verkligheten, i alla fall inte på Gotland.
– När jag tillträdde i maj 2016 var vi kraftigt underbemannade, men sedan dess har många anställts, säger Fredrik Persson.
För ungefär ett år sedan etablerades Polisens kontaktcenter, PKC, på Gotland. Här fanns 100 nya tjänster och flera av Gotlandspolisens medarbetare valde att söka sig hit. Fredrik Persson berättar om medarbetare som gått såväl till Försvarsmakten som till PKC, men även till Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.
– Konkurrensen har absolut ökat, alla ropar efter duktig arbetskraft, säger Fredrik Persson.
Han betonar samtidigt att det finns en stor skillnad mellan att lämna yrket av missnöje med arbetsvillkoren och att göra det för att prova något nytt.
– Om det är på grund av arbetet som sådant har ju jag ett ansvar som arbetsgivare och chef. Annars är det bara positivt att medarbetare ser fler yrkesmöjligheter, säger Fredrik Persson.
Fredrik Persson ser däremot ett annat mönster som kan kopplas till statistiken:
– Vi har ju en generation av nyutbildade 90-talister, och deras inställning till yrket skiljer sig från tidigare generationer. När jag utbildade mig till polis hade jag inställningen att jag skulle vara polis hela livet, men i den här generationen ser vi en större rörlighet, och det är nog något som vi får vänja oss vid och parera så gott det går, säger han.
Maria Jensen, Polisförbundets skyddsombud för Stockholm och Gotland, håller dock inte med om uppfattningen.
– Det är generellt sett inte bara dem som slutar. Det gäller dem som är födda på 1960- och 1970-talet också. Det handlar om arbetsvillkoren och att man inte längre får verka som polis. Att poliser byter yrke är en trend som inte har funnits förut men som blivit tydlig efter omorganisationen, säger hon.
Om det nu skulle vara färre poliser som byter yrke på Gotland kan Maria Jensen tänka sig att det har att göra med de geografiska förutsättningarna:
– Det är en ö, så rörligheten är mindre. De poliser som jobbar på Gotland värdesätter förmodligen att kunna bo kvar framför att byta arbete.
Hon menar att förutsättningarna är olika för stad och landsbygd.
– I mer glesbefolkade områden arbetar man oftare med enbart en patrull och väntas lösa många arbetsuppgifter på egen hand, så man måste tänka på olika sätt när man ger sig in i situationer. Om det tar två timmar att åka till ett jobb så tar det minst lika lång tid att få förstärkning, säger Maria Jensen.
Hon ser också att det kan ha tagit tid innan effekterna av den ifrågasatta omorganisationen slagit igenom:
– Slutar du arbeta som polis så tappar du din yrkesidentitet. Jag tror att man väntar in i det sista innan man säger upp sig, säger hon.
Hon tror inte att det finns några tydliga undantag där vissa regioner har bättre förutsättningar än andra att behålla personal.
– Alla är underbemannade överallt. Det är mycket som behöver göras i arbetsmiljöfrågorna, och lönesättningen måste ses över. Det hjälper inte att bara ta in fler på Polishögskolan, säger hon.