Ardrekistan
Projektet att göra en kopia av Ardrekistan är lika unikt som originalet, och intresset att höra hur det gick till är mycket stort. När kopian installerades vid en ceremoni vallfärdade sockenborna till kyrkan för få höra historien om det fantastiska fyndet och arbetet med att få tillbaka det till kyrkan.
Vid restaureringen av Ardre kyrka 1900 gjordes fantastiska fynd när man lyfte på golvplankorna. På den svarta mullen låg Volundstenen, och kring den de fyra sandstenar som tillsammans utgjort ett gravmonument. Bildstenen, som bland annat berättar om smeden Volund, och gravkistan, vackert ornamenterad och med runinskrifter, var så betydelsefulla fynd att de snabbt fördes till Historiska museet i Stockholm.
Länge fick Ardreborna resa långväga för att se fynden från kyrkan. Tanken att skapa en kopia av bildstenen väcktes först 1997 efter att ett sångspel om Volund satts upp. Eva Sjöstrand som skapat spelet hade inspirerats av bildstenen.
Nu blev det fart i socknen. En insamling bland sockenborna gav tillräckligt med pengar för att låta Paterik Stocklassa göra en avgjutning av Volundstenen. 1999 restes kopian i betong vid bygdegården, där bildstenen finns att beskåda än i dag.
Andreas Oxenstierna fick idén att återskapa Ardrekistan, och det blev möjligt tack vare det arbete Joakim Turnbull Möller gjort med 3D-utskrifterna.
Det dröjde nästan 15 år innan arbetet med att återföra gravkistan tog fart. Allt startade med ett fästingbett. Andreas Oxenstierna, som är uppvuxen i Ardre, drabbades av TBE. Under konvalescensen läste han historiska skrifter, bland annat om svenska runskrifter.
– Jag insåg då att Ardrekistan är unik, och att vi borde göra något för att få tillbaka den till socknen, säger han.
Att få tillbaka originalet var otänkbart, meddelade Historiska museet. De fyra stenarna som utgör Ardrekistan är ett alltför viktigt fynd. Gravkistan tros vara från omkring 1100. Med sin blandning av hedniska motiv och vad som ser ut att vara en kristen bön är kistan ett exempel på övergången till kristendomen, och ett tecken på att skiftet av religion tycks ha varit fredligt. Man tog emot den nya religionen samtidigt som man behöll berättelserna från den gamla tron.
Bengt Botvalde har gjort smidet till det bord som kistan står på.
Andreas Oxenstierna visste att Riksantikvarieämbetet 3D-scannat ett 60-tal bildstenar, bland annat de som utgör Ardrekistan. Men att skriva ut kopior på en 3D-printer visade sig vara ett mycket dyrt och tidskrävande projekt. De företag han inledningsvis kontaktade på fastlandet var inte intresserade.
Lösningen fanns dock på nära håll. Riksantikvarieämbetets filer hamnade hos Joakim Turnbull Möller i Roma, vars företag arbetar med 3D-scanning. Med stor möda har han bearbetat Riksantikvarieämbetets filer, så att utskriften kunnat göras i mindre bitar med en vanlig 3D-printer.
– Jag kom på att om man skrev ut delarna i tunna skivor och sedan monterade dem på frigolit skulle man spara mycket tid. Men det har ändå tagit många timmar, först med att dela upp filerna. Sedan har jag printat tio skivor per gång. Varje utskrift har tagit 30 timmar, säger Joakim Turnbull Möller som räknar med att hans 3D-skrivare arbetat non stop i en månad för att skriva ut alla bitarna.
Olika stadier. Överst till vänster, 3D-printern som användes. Bilden till höger visar bitarna som pusslats ihop och lagts på frigolit. Nedre bilden till vänster: Med äggoljetempera får kopian sin rätta färg.
För Joakim Turnbull Möller, som gjort mycket av arbetet ideellt, var projektet en rolig utmaning.
– Det är skoj att visa upp det här, så att alla kan se att man kan göra kopior av historiska föremål på en enkel 3D-skrivare som inte kostar mer än 5 000 kronor, säger han.
När 3D-skrivaren i Roma var klar fanns 97 bitar i ett bioplastmaterial av majsstärkelse. Därefter övertogs arbetet av konservatorn Katarina Söderdahl, med uppgift att få 3D-utskriften att likna originalet. De små plattorna har hon lagt som ett pussel, spacklat skarvarna och lagt den färdiga 3D-ytan på frigolit. Frigoliten har sedan behandlats med spackel blandat med sand. Sedan har allt slutligen målats med äggoljetempera.
– Det har verkligen varit ett udda uppdrag. Jag har aldrig gjort något liknande tidigare, berättar hon och tillägger:
– Jag har studerat originalet på Historiska museet. Där är Ardrekistan en superkändis med sin blandning av hedniska och kristna tecken.
Konservatorn Katarina Söderdahl deltog när Ardre kyrka restaurerades 2021, och återsåg då bland annat den ängel som hon tidigare förgyllt 30 år tidigare.
Originalet är gjort i sandsten, som är mer skört än kalk. Men eftersom Ardrekistan sannolikt har förvarats i kyrkan sedan den tillverkades är den i förvånansvärt gott skick.
– Det är hög kvalitet, det finaste man kan få. Runorna är som nyhuggna, verkligen jättefina, säger Katarina Söderdahl.
Vad tycker du om att göra kopior av historiska föremål?
– Det är bra att den möjligheten finns, när originalen hotar att vittra sönder. Det är ett roligt initiativ som man tagit i Ardre. Det skapar ett väldigt engagemang, och intresset ökar säkert när man kan se Ardrekistan i socknen, säger Katarina Söderdahl.
Det var fullsatt i kyrkan, och många var framme och fotograferade Ardrekistan under kvällen då kopian överlämnades till församlingen.
Katarina Söderdahl fick rätt. Kyrkan var fullsatt när kopian av Ardrekistan överlämnades till Garda församling i början av augusti. Kistan står nu på ett bord med en skiva av kärnvirke från socknen. Bordets ben i smide är ett verk av Bengt Botvalde. För att få vacker lyster har järnet penslats med tre lager tjära från socknens sojde. Tjäran har sedan bränts för att ge en hållbar yta.
Under kvällen kunde besökarna titta närmare på kistans stenar, och försöka tyda de runor som pryder dem. Tecknen är förmodligen de äldsta danska runor som bevarats på ön. Läser man skriften (och gissar de delar som saknas) får man fram texten: ”Liknats söner läto göra ett gott minnesmärke efter Ailikn, en god kvinna, moder till Aivat och Ottar och Gairvat och Liknvi. Gud och guds moder vara nådig mot henne och mot dem som göra minnesvården den största som man kan se. Hon var enda dotter till Aibjörn i Garda, som var med Vive...”
Ardrekistan lockade många till kyrkan, och nästan alla ville ta ett foto.
Runorna sätter fantasin i rörelse. Ailikn var uppenbarligen en betydelsefull kvinna. Andreas Oxenstierna tror att det var hon som såg till att den första kyrkan i Ardre blev byggd.
3D-kopian lär locka besökare till kyrkan, och för den som vill lära sig mer om Ardrekistan har sockenföreningen fyllt på sin hemsida med fakta. Ardre sockenförening har stått för det administrativa, och tagit emot de 35 000 kronor man fått i bidrag från bland annat DBW, Gotlands hembygdsförbund och Sparbanksstiftelsen Alfa.