”Vi förstod inte att vattnet kan vara giftigt även om det ser klart ut. När vi insåg att det verkligen handlade om förgiftning blev vi riktigt rädda”, säger Zassa ägare Ilona Prander.
Det hade varit varmt väder i flera dagar med temperaturer nära 30 grader. När cockapoon Zassa, 6 år, som vanligt, ville bada i slutet av promenaden, reflekterade hennes ägare Ilona Prander därför inte så mycket över det. Zassa behövde nog svalka av sig och hon älskar att bada.
Zassa har sin favoritbadplats nedanför den lilla strandbastun i Ljugarn. Ilona Prander oroade sig över algblomning och tog upp SMHIs informationssida som visade att det förekom alger på olika platser runt ön. Badvattnet nedanför bastun var dock klart men efter promenaden spolade de, för säkerhets skull, av Zassa med trädgårdsslangen. På kvällen blev Zassa slö men åt fortfarande med god aptit. Ilona Prander tänkte att slöheten berodde på värmen.
Morgonen efter havsbadet kräktes Zassa. Hon hade ingen aptit och drack dåligt. Inte heller ville hon gå ut och kissa som hon brukar.
– Hon stod bara där i gräset och vägrade att röra sig istället för att leka som hon brukar, men vi fick veta, av några vänner, att även deras hund kräkts i värmen och tänkte att Zassa antagligen också var påverkad.
Zassa fortsatte att vara loj och ville varken äta eller dricka under dagen. Det gick ett dygn. Zassa fortsatte att kräkas. Ilona Prander kokade torsk och gav henne vätskeersättning men det skedde ingen förbättring. Nu ringde hon djurakuten men trots att det nu stod klart att det troligaste var att Zassa led av förgiftning tyckte veterinären att Zassa kunde stanna hemma för fortsatt vård. Familjen fick rådet att schamponera Zassa ordentligt för att verkligen få bort alla toxiner ur pälsen och att tvätta alla textilier där Zassa legat.
– Med den kunskap vi har idag skulle vi åkt in till veterinären direkt när Zassa blev sjuk. Men då förstod vi inte att vattnet kan vara giftigt även om det ser klart ut och misstänkte därför inte algförgiftning. När vi insåg att det verkligen handlade om det blev vi riktigt rädda, säger Ilona Prander.
Under dagarna som följde gick Zassas mående upp och ned och familjen växlade mellan hopp och förtvivlan. När de trodde att hon äntligen fick behålla vätska och mat kom en ny kräkning. Zassa låg på sitt fårskinn och sov för det mesta och familjen turades om att vara nära och klappa henne. Under tiden läste Ilona Prander på om algförgiftning.
– Jag var oerhört rädd att levern skulle ha påverkats och att Zassa inte skulle klara sig, säger Ilona Prander.
Till slut kom lyckligtvis kräkningarna med längre mellanrum och det stod klart att Zassa behöll lite av vätskan som hon fick i sig.
Åtta dagar efter badet kräks Zassa fortfarande och vilar mycket men på det stora hela är hon mycket piggare och familjen har börjat andas ut.
När vi träffar familjen Prander har det gått åtta dagar sedan Zassa badade i havet. Hon kräks fortfarande och vilar mycket men är på det stora hela mycket piggare och familjen har börjat andas ut. Prover som veterinären tagit visar, lyckligtvis, att alla värden är bra. De visar också att just det giftet som Zassa fått i sig är en av en typ som sätter sig på tarmarna istället för på nerverna eller levern. Med hjälp av vila och probiotika kommer Zassa troligtvis snart bli helt frisk.
– Det känns så skönt att hon mår bättre men vi har fortfarande dåligt samvete över så många saker; att vi lät henne bada och att vi inte åkte in med henne till veterinären direkt. Vi har ju känt till att algblomning är farligt men förstod ju inte att det var just det som drabbat Zassa då reaktionen inte kom direkt. Men framförallt har det varit oerhört jobbigt att se sin älskade hund må så dåligt, säger Ilona Prander.
Lotta Persson är veterinär på Zoomarket i Visby och specialist i hundens och kattens sjukdomar och hennes råd är tydligt - om det finns risk för alger i vattnet ska man, som hundägare, överhuvudtaget inte bege sig nära vattnet med sin hund utan att den är kopplad. Det räcker nämligen att hunden får vatten på pälsen för att den ska bli förgiftad eftersom hundar kan få i sig toxiner genom att slicka på pälsen.
– Man ska veta att det här inte är några roliga toxiner och i värsta fall slår de ut både leverns och njurarnas funktion samt påverkar nerver och de röda blodkroppar. En hund kan dö av algförgiftning och i värsta fall går det fort, säger Lotta Persson.
De första symptomen är slöhet, kräkningar, diarré och vinglighet. Man kan också se en blekhet i hundens mun, genom att dra upp mungiporna och trycka med fingret mot tandköttet. Det normala är att det, vanligtvis, rosa tandköttet bleknar vid tryck, för att sedan återgå till rosa när man släpper trycket. Om hunden, däremot är blek, sker inte det nyansskiftet, berättar Lotta Persson och visar på sin egen hund Frans som är en 6-årig engelsk springer spaniel som går med på att demonstrera handgreppet.
– Om hunden uppvisar symptom och man vet med sig att man har varit vid vatten och hunden kan ha fått toxiner på pälsen, eller ännu värre, svalt förgiftat vatten och sedan blir sjuk, då ska man direkt ringa en veterinär och be att få komma in, säger Lotta Persson.
Veterinären börjar med att noga tvätta av hunden så att allt förgiftat vatten försvinner från hundens päls. I vissa fall ger man hunden kräkmedel så att eventuellt giftvatten som hunden svalt kommer upp och inte sprids i kroppen varpå man tar ett blodprov. Det är vanligt att lever och njurar påverkas snabbt och det är bra att kunna jämföra senare värden med det man får fram nu så att man ser åt vilket håll det går med hunden. Vidare får hunden understödjande behandling i form av lämpligt intravenöst dropp.
Veterinär Lotta Persson visar på sin hund Frasse hur man vet om en hund är blek. Man drar upp mungiporna och trycker med fingret mot tandköttet. Det normala är att det, vanligtvis, rosa tandköttet bleknar vid tryck, för att sedan återgå till rosa när man släpper trycket. Om hunden, däremot är blek, sker inte det nyansskiftet.
Lotta Persson bekräftar att man inte alltid kan se på vattnet vid strandbrynet att det innehåller giftalger. Vattnet kan vara giftigt ändå.
– Håll koll på rapporteringen på SMHIs sajt där du hela tiden kan se hur algbältet rör sig i vattnet runt Gotland. Om det ligger nära platsen där du och din hund vistas ska du inte gå till vattnet, så enkelt är det, säger Lotta Persson.
Men om det är varmt och man behöver svalka av sin hund – hur ska man då göra om bad inte är ett alternativ?
– Det viktigaste är att hunden alltid har tillgång till färskt dricksvatten. Du kan också spola av hunden eller ge den en kylfilt om den verkar lida av värmen. Skippa däremot badet - en hund dör inte om den inte får bada, säger Lotta Persson.
Ilona Prander kommer inte låta hunden Zassa bada något mer i sommar.
– Nej, nu kommer vi inte våga låta henne bada mer. Zassa får svalka sig med hjälp av trädgårdsslangen istället, säger Ilona Prander.