Lantbrukaren Lars Olsson, som även är ordförande i Mellanskog Gotland, drev tidigare Petsarve gård i Ardre. Sedan ett par år har han lämnat över till nästa generation, sonen och sonhustrun Gustav och Sara Neogard, som driver mjölkgården vidare.
Men för cirka 20 år sedan var det Lars Olsson som ägde både gården och det skogsskifte som i dag är en del av naturreservatet Russvätar.
Kort efter att marken pekats ut som Natura 2000-område blev Lars Olsson erbjuden att sälja marken till Naturvårdsverket för att bilda ett naturreservat.
– Jag jublande inte direkt, men sedan insåg jag att det kanske fanns en poäng i det och i att försöka få bästa möjliga utbyte, säger Lars Olsson.
Han valde att behålla marken och istället ta emot en intrångsersättning. Ersättningen är en engångssumma, medan skyddet gäller för all framtid.
Marken har tidigare brukats av Lars Olssons pappa och farbror. Det är tack vare deras sätt att sköta skogen som marken har så höga naturvärden.
Totalt handlade det om knappt 90 hektar mark, varav cirka 25 hektar var produktiv skogsmark.
– Merparten var hällmark eller impediment, men det fanns en del produktionsskog också och det var egentligen det som genererade värdet, säger Lars Olsson.
Skötselföreskrifterna för det nya naturreservatet var i stort sett att inte göra något alls, men Lars Olsson insåg snart att de värdefulla vätarna på sikt skulle försvinna om inget gjordes.
– De började växa igen med både ag och tallskog. Den öppna ytan, som man var mån om att skydda, kom på sikt att bli något annat, en blöt skog. Naturvärdena hade gått förlorade om man hade tillåtit fri utveckling.
Cirka tio år efter att naturreservatet skapades tog han upp diskussionen med länsstyrelsen och i januari 2019 antogs nya skötselföreskrifter där det tillåts viss röjning och bete.
Eftersom Gustav och Sara då tagit över gården, fick de också uppdraget upprätthålla skötselplanen för Russvätar.
– Från att tidigare inte genererat någon intäkt till gården så får de nu ersättning från länsstyrelsen för att hålla djuren där. De får också mer areal till gården, även om det är ett magert bete utan någon hög tillväxt.
Lars Olsson tycker länsstyrelsen i det här fallet gjorde precis vad man som markägare förväntar sig.
– I vårt fall blev det en bra lösning. När skötselföreskrifterna blev ändrade efter nästan 20 år till en skötsel där man bevarar värdena i området och det åter blev en inkomst till gården, så var det väldigt positivt.
Men förfarandet funkar inte alltid lika bra.
– Många markägare som får Natura 2000-stämpel på sina marker får inte ett erbjudande om att lösa in marken eller en ekonomisk ersättning. Har man utmärkt ett område till Natura 2000 så ska man också ta en dialog med markägaren om att göra naturreservat så att man får en ersättning för den förlorade rådigheten över marken.
Han tycker också att länsstyrelsen har för bråttom med att peka ut Natura 2000-områden och bilda nya naturreservat. De flesta naturreservaten behöver skötas för att behålla sina naturvärden, men även där det finns en skötselplan saknas ofta pengar för att genomföra åtgärderna.
– Både från Mellanskog och LRF anser vi att länsstyrelsen i första hand bör se till att sköta de naturreservat som finns innan man annekterar nya områden.