I morgon tisdag börjar vi presentera årets fem nominerade.
Hon minns hur det kändes när hon fick beskedet att Årets Gotlänning 2016 var hon. Glad förstås och inte så lite överraskad.
– Först var jag lite chockad över att vara nominerad. Sen tänkte jag inte så mycket mer på det, det var många andra fina nomineringar, säger hon.
När GT klev in på kontoret med blomster tänkte hon ”oj, är det sant”.
– Jag blev väldigt väldigt glad förstås och det var jättekul att folk röstade på mej.
Utmärkelsen Årets Gotlänning har inte påverkat hennes liv i någon större utsträckning. Ingen gräddfil i restaurangkön, inte automatiskt uppgraderad till business och på jobbet som mäklare har hon lagt in långa timmar som de andra.
– Jag har tänkt på hur det påverkat mig, hur har året varit? Det har varit som alla andra år, förutom att jag blivit lite mer uppmärksammad.
Hon har burit sin utmärkelse utan större åthävor, Anna Jakobsson är som Anna Jakobsson är mest och det har hon varit genom hela sin exceptionellt framgångsrika idrottskarriär.
Men nu är VM-guld och skyttligaetitlar inget annat än sköna minnen. Nuet är den grupp 15-16-åringar hon tränar i Endre IF, utmaningarna att sälja hus – och inte minst mammarollen hon kan planera för, men vet så lite om.
– Vi har varit tillsammans 12 år Oskar och jag, så det var dags. Man vet aldrig hur det blir, men vi ska göra vårt bästa.
Hur kommer du bli som mamma?
– Jag vet verkligen inte, men jag vill vara ganska mycket som min egen mamma. Hon är helt fantastisk, och har alltid gjort det bästa för oss barn. Jag vill ge vårt barn allt, utan att vi glömmer bort oss själva.
Att lämna en lång framgångsrik idrottskarriär låter sig inte göras utan anpassning. Hur reagerar en kropp och knopp som i stort sett dagligen tränat hårt, metodiskt och målmedvetet?
– Det har blivit mindre och mindre träning, men det är inga problem. Nu är det en annan grej. Jag har alltid jobbat mot mål och var inställd på att hitta nya. Den här kulan är en del av planen, säger hon och stryker sig lite över magen.
Att träna hårt går alltså av naturliga skäl inte, men att motionera går bra. Dock är spåren svåra att sudda ut och Oskar försöker dra ner på tempot en smula under löprundorna.
Att träna ett av Endres ungdomslag går jättebra. Där finns mål och utmaningar.
– Det är jättekul, de vill lära sig spela innebandy inte hopp-och-lek. Jag får vara kvar i idrotten och jag får lära dem saker. De ger energi och glädje och det känner jag efter varje träning.
Hur är du som tränare?
– Jag tror tjejerna tycker det är kul att jag kommer från en aktiv karriär. De vet att det är en spelares ord de hör. De lyssnar bra, är väluppfostrade och jättegulliga.
Det viktigaste är inte att vinna matcherna utan att älska innebandy och ge ungdomarna lusten att spela så länge som möjligt.
– Att utveckla dem, inte bara på planen utan även utanför. Ge dem självförtroende av atthar lärt sig något och blivit duktiga på något, säger Anna.
Hur viktig är idrotten för att ge ungdomar sunda värderingar?
– Viktig tror jag. Att alla är lika värda till exempel, att alla ska få vara med och att ta hänsyn till varandra.
Vad betyder Gotland för dig?
– Mycket. Jag uppskattar Gotland, det är fint här på många sätt. Närheten, att man hjälper varandra. Jag är uppvuxen på landet och lärde mig att man tar hand om varandra.
Anna Jakobsson släpper snart titeln Årets Gotlänning. Hon vet fortfarande inte vem som nominerade henne, men hon vet att hon snart blir kallad mamma.