Hos Riksantikvarieämbetet, RAÄ, i Visby finns det som är Sveriges topplaboratorium för analys av kulturminnesföremål. Bara ett stenkast därifrån hittades nyligen ett sällsynt fynd, när arkeologer undersökte A7-området i samband med bostadsbyggandet där.
Det är ett 18 centimeter långt horn, sannolikt från en kronhjort, som slipats till att bli åttakantigt. På flera ställen är urgröpningar och markeringar inkarvade.
– Vi hittar sällan så här intakta föremål som vi inte vet vad det är. Det finns hål som gjorde att jag tänkte musikinstrument, men jag är osäker. Det kan kanske vara något till en häst också, tror Per Widerström på Gotlands museum.
Tidsåldern är inte heller given, med tanke på fyndplatsen.
– Här har vi hittat mycket mellan 200-tal och 400-tal, men i området finns även en del vikingatida gravar.
Per Widerström kontaktade Riksantikvarieämbetet för att få hjälp med analyser. Först krävdes dock länsstyrelsens godkännande.
Efter några veckors väntan fick arkeologen i veckan besöka RAÄ:s topplabb som gästforskare – och GT följde med. Samtidigt återvände alltså hornet till platsen där det hittades.
– Att det verkar vara kronhjort gör det exklusivt och det är också utsmyckat, så för någon har det nog varit en fin ägodel, tror Per Widerström.
En av experterna som mötte upp på RAÄ var utredaren Magnus Mårtensson – som råkar har ett särskilt intresse för musikinstrument. Han fick därför kommentera just den hypotesen:
– Det har funnit horndelar i till exempel östeuropeiska säckpipor och de vi haft i Sverige kan ha kopplingar dit. Men det finns horn i andra typer av instrument också, säger han.
Både Magnus Mårtensson och kollegan Tom Sandström uppskattade att ha en arkeolog på plats med sitt fynd i labbet. Det gav möjlighet till en hel del bollande av idéer och förslag.
– Vårt koncept på Riksantikvarieämbetet är att vi samarbetar kring en fråga vi inte kan lösa. Men ofta skickar arkeologer bara hit ett objekt och då har vi bara det som skickas att gå på. Det är bra att vara här tillsammans och kunna diskutera olika hypoteser, Per har sin arkeologiska kunskap och vi har analysinstrumenten, förklarar Magnus Mårtensson.
– Och på det här sättet kan vi tillsammans utveckla nya metoder hela tiden, lägger Tom Sandström till.
Efter det inledande samtalet var det dags att klä på de vita rockarna.
Först togs röntgenbilder på hornet, sedan följde undersökning med stereomikroskop.
Redan efter de tidiga studierna verkade idén om ett musikinstrument ha kommit lite på skam. Hornet såg nämligen inte särskilt ihåligt ut.
– Så nu är jag väl tillbaka på att inte veta alls vad det här är, erkänner Per Widerström med ett leende.
På eftermiddagen samma dag var han tillbaka på ursprungsspåret igen, efter att ha topsat hornet med lite sprit.
– Nu verkar det ihåligt igen!
Ytterligare undersökning visade dock att insidan inte såg slipad ut, så musikhypotesen ströks på nytt.
– Vi får jobba vidare med uppfattningen att det handlar om någon del av utrustningen som man har till hästar, företrädesvis till selningen, berättar Per Widerström.
Förhoppningen är att hornet ska hamna hos Gotlands museum och sedan vara tillgängligt för ytterligare forskning.