En gotländsk lokalpolitiker skickade nyligen in ett tips till Arkitekturupproret, som är en förening och folkrörelse som kritiserar den samtida "lådarkitekturen", som de kallar den. Tipset handlade om VisbyArks ritningsförslag till vad som kan komma att ersätta det omtalade bulhuset och den klassiska kiosken Gottgluggen på Södertorg i Visby innerstad.
Arkitekturuppropets Facebookgrupp svämmar nu över av starka reaktioner angående det ritningsförslag som finns. Ritningen har inte hanterats i byggnadsnämnden och det pågår alltså inte någon bygglovsprocess. Trot det lät inte reaktionerna vänta på sig.
"Smälter in lika bra som en helikopter i en Shakespearpjäs", skriver en person.
"Groteskt och tragiskt!", skriver en annan.
"Vill inte åka dit och behöva se eländet...", skriver en tredje.
En person som kommenterat i tråden är den gotländska arkitekten Helena Bloom på Bloomark och grundare till LEVA husfabrik. Hon arbetar även på Bomans restaurering, som ligger vägg i vägg med bulhuset.
– Jag fick en chock när jag såg förslaget. Jag tycker att det vore ett hemskt angrepp som skulle påverka hela torget, säger hon och fortsätter:
– Man måste vara väldigt försiktig med Visbys världsarv.
Ett argument som lyfts fram till fördel för ritningen är att vår tid måste få sätta sin prägel på Visby.
– Då kan man titta på den byggnation som redan finns, som kiosken från 50-talet som är helt unik i sitt slag. Den är ett avtryck av sin tid, då borde den få vara kvar, säger Helena Bloom.
Hon reagerar även på att byggnaderna på ritningen är högre än dagens byggnader.
– I dag ser man ringmuren bakom, det kommer man inte att kunna med de husen, säger hon.
Husen på ritningen liknar ett hus som redan i dag finns på Strandgatan, i anslutning till Clarion hotel.
– Det huset har jag inget emot. Skillnaden är att där är huset insprängt bland byggnaderna och man ser det först när man passerar det. På Södertorg kommer det att dominera när man kan få syn på det på 200 meters håll, säger Helena Bloom.
Stadsarkitekt Christian Hegardt känner till Arkitekturupproret sedan tidigare och är inte förvånad över uppståndelsen som blivit.
– Innerstan är en väldigt känslig stadsmiljö och skyddet för bebyggelse är och ska vara starkt, säger han.
Christian Hegardt skulle dock inte ha något emot att se mer modernistisk arkitektur i innerstan.
– Jag tycker att man ska undvika att göra alltför uppenbara pastischer i historiska stadsmiljöer, det blir svårt att avläsa stadens årsringar och blir sällan särskilt bra, säger han och fortsätter:
– Var tid måste få ge sin prägel, det handlar om hur man gör det. Staden måste få utvecklas, så länge det inte sker på bekostnad av de värden som finns. Man måste alltid göra en avvägning.