"Planen är att dottern tar över"

Hägsarve i Hablingbo har ärvts i sex generationer på kvinnosidan.Botes i Anga har 15 kända ägare sedan 1540-talet varav sju är kvinnor.

21 januari 2009 04:00
Det handlar om släktgårdar på Gotland. Gårdar som varit i samma släkts ägo sedan hundratals år. Vid Botes i Anga berättar släkttavlan om Joen Botes som var husbonde 1570 och äldsta namn i de kända urkunderna.
-Allt tyder på att han var stamfar för nuvarande Botes, eller Boters med Lantmäteriet stavning, konstaterar Helge Hellström. Tillsammans med makan Britt, bördig från Grötlingbo, bor han på släktgården där namn som Catarina och Cristina dominerar på släktkedjans kvinnosida.
Släkten representerar sju manliga ingiften och tillsammans femton generationer. Det bör vara den märkligaste bondesläkten i Anga som oavbrutet suttit vid en och samma gård i nästan 500 år och säkerligen med rötter långt ner i medeltiden.
- Stället fick flytta ut vid skiftet 1896-1902. Innan låg gården vid grannlaget. Den här gården sattes i gång av min morfar och hans far och stenar från den gamla gården finns i detta hus, berättar Helge Hellström, född 1927.
Han har koll på släktgården och berättar om byggnationen då arbetsfolket åt i en bulhussmedja och där fruntimren lagade maten över öppen eld. Vatten fick först hämtas från Liffride hägn och bars 400 meter till Botes innan gården fick egen brunn.
- Det verkar bli en fortsatt släkt vid Botes.  Planen är att dottern Catharina med make Fredrik och deras barn ska flytta hem från fastlandet och ta över gården. Det betyder då att 16 generationer kan räknas in på släktgården Botes, säger Helge och Britt Hellström.

Gårdshistoria
Vid Hägsarve part 2 i Hablingbo bor Mien Niklasson som flyttade in 1996 på sin släktgård där hon bor med make och barn. Gården tillkom genom delning och avstyckades från huvudgården på 1660-talet De senaste sex generationerna har gården gått i arv på kvinnosidan.
- Min mamma, mormor, gammelmormor och hennes mamma föddes på gården. Man växer in i sin släktgård, inte bara med huset utan också med minnen och känslor till skogen och marken, säger Mien som själv inte är född på Hägsarve.
Från barndomen minns hon sin mormor Helny född Olsson och gift med Sven Olofsson.
- I folkmun kallades gården Sven Olssons ställe och gör så fortfarande. Min man Jonas brukar säga att han liksom andra män här gift sig till en sämre drängplats på Hägsarve, skrattar Mien.
Varför gården gått i arv på kvinnosidan kan ha sin förklaring i begränsning till två barn. Mien exemplifierar med sin mormors mor kallad mor Mia, Maria Olsson. Hennes bror Olof utbildades och blev en duktig snickare medan mor Mia blev kvar hemma och gift med Emil Olsson.
-  Gammelmormor Mia brukade inte sitta med vid matbordet utan satt själv och åt vid en utdragsskiva vid spisen. Hon hade alltid klänning och förkläde, en till vardags och en på söndagar. På lördagskvällarna bjöds alltid risgrynsgröt och den åt hon inte med mjölk utan med dricka.
Släktgårdar handlar inte bara om anor utan också om minnen. Känner du till någon gård på ön som brukats och bebotts över generationer? Skicka ett mejl till inger.hammar@gotlandsallehanda.se
Så jobbar vi med nyheter
Ämnen du kan följa