Amer Marzouq står i köket i sin lägenhet i Hemse, en söt doft sprider sig medan det arabiska kaffet kokar på spisen. Han kom till Sverige för snart sex år sedan. Han har lärt sig svenska, har fått vänner, jobb och betalar skatt varje månad.
– Jag jobbar sju dagar i veckan. Jag vill jobba hela tiden, jag vill inte tänka. Min framtid är mörk, säger han.
Han är tillhör folkgruppen bidun kommer från Kuwait och är statslös. Han har fått tre avslag från Migrationsverket gällande sina ansökningar om uppehållstillstånd. Det senaste avslaget fick han i oktober 2018. Migrationsverket vill skicka ut honom från Sverige men det finns inget land som vill ta emot honom.
– Migrationsverket skrev till mig att de inte hittar något land just nu. De skickar inte ut mig och de ger mig inte uppehållstillstånd, säger han.
Nu lever han i limbo, ett slags mellantillstånd utan att vara medborgare i något land.
Han har ingen legitimation och kan inte hämta ut paket, inte hyra lägenheten själv, inte swisha pengar, inte köra bil, inte använda bank-id och inte ens lämna Gotland utan hjälp eftersom det inte går att boka båten utan personnummer.
– Jag betalar 9 000 till 10 000 i skatt varje månad, men jag har inga rättigheter, säger han.
Han jobbar inom äldreomsorgen, först jobbade han på Hemse äldreboende och nu på Illiansgården.
Han oroar sig hela tiden för vad som ska hända.
– Det är jättekonstigt att inte veta, som att gå runt i en cirkel och inte få svar, säger han.
Han tar inte emot några ekonomiska bidrag utan försörjer sig själv och skickar regelbundet pengar till sin familj som bor i Kuwait.
– Jag har inte sett min mamma och mina barn på sex år, jag är trött på den här situationen, säger han.
Amer som nu är 38 år gifte sig ung genom ett arrangerat bröllop och fick två barn. Barnen är nu 17 och 15 år.
– När jag lämnade Kuwait var de barn, de är ungdomar nu, säger han.
Han har kontakt med sina barn och sin mamma per telefon.
– Jag är beduin, uppvuxen i öknen med djur och vi bor i tält, säger han.
Han berättar att beduinerna i Kuwait tidigare var mer avskärmade och bara reste in till staden någon gång per månad men att de flesta numera är bofasta och har både elektricitet och telefoner.
Att Amer tvingades fly från Kuwait var en följd av den så kallade Arabiska våren, en serie av politiska protestyttringar som inleddes 2010.
– Under 2011 till 2014 demonstrerade vi varje år, säger han.
2015 deltog han inte i demonstationerna men däremot läste han upp en dikt som han skrivit.
– Jag berättade om alla biduners rättigheter, säger han.
Men någon hörde delar av det han läste upp och påstod att han talat illa om Emiren.
– Emiren är som kungen, talar man illa om emiren kan det ge upp till tio års fängelse och nästan 100 000 kronor i böter, säger Amer.
Det dröjde inte länge förrän polisen kom till Amers hem och hittade hans mamma och lillasyster och sa till dem att Amer måste infinna sig hos polisen.
– Dagen efter flydde jag till Saudiarabien, säger han.
Flykten gick från Saudiarabien, till Jordanien, Turkiet, Grekland, Serbien, Österrike, Danmark och slutligen anlände han till Malmö.
Han gömmer sitt ansikte i sina händer och klarar inte att berätta mer om själva flykten. Det är fortfarande svårt att prata om trots att det gått flera år.
– När jag kom till Sverige den 23 september 2015 tänkte jag att jag skulle börja ett nytt liv här men tyvärr hände det inte, säger han uppgivet.
Han känner sig ledsen över hur det har blivit.
– I fem år har jag kämpat med livet här, säger han.
Från det att han kom till Gotland dröjde det tre år innan han fick avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd.
– Hade det tagit tre månader eller sex månader hade det inte spelat någon roll. Men det tog tre år att få svar, det är tre år av mitt liv som försvann, det är inte kort tid. Tre gånger har de sagt nej nu.
Han är även besviken på Migrationsverket som han tycker har handlat bakom hans rygg.
I februari 2015 blev han kallad till Migrationsverket i Visby där han fick lämna fingeravtryck och uppgifter om sin familj och bakgrund.
– När jag frågade sa de att det skulle skickas till ambassaden i Kuwait men det visade sig att de skickade det till Irak och internationella Interpol. Allt detta utan min vetskap.
Gotlands Allehanda har fått ta del av mejlkonversation mellan Migrationsverket och Lotta Lagercrantz i Vamlingbo som företräder Amer. Migrationsverkets handläggare i Visby skriver i mejlet att de inte ska skicka Amers uppgifter till Irak.
Senare får Amer ta del av dokument där det framgår att Interpol i Irak kontrollerat honom i sina register.
– Migrationsverket skickade all min information till Irak, de behöver inte ljuga. Jag är rädd och litar inte på dem.
När det stod klart att Migrationsverket agerat tvärtemot vad de sagt hjälpte Lotta Lagercrantz Amer att göra en JO-anmälan.
– Jag var med när de satt och sa att de aldrig skulle skicka uppgifterna till Irak och så gjorde de det ändå, säger hon.
Anmälan togs dock aldrig upp av JO.
Amer och Lotta har god kontakt och hon har nästan blivit som en mamma för honom. På frågan om vad hon tycker om Amers situation och hur han har behandlats svarar hon:
– Jag har vant mig vid att det är så här jävligt. Först tror man inte att detta kan hända i Sverige sen förstår man att så här illa är det nu, säger hon.
Anna Lundberg är professor i välfärdsrätt. Hon menar att det finns ett utrymme i lagen för att ge personer i Amers situation uppehållstillstånd.
– Det finns ett utrymme men det används ytterst sällan av Migrationsverket, säger hon.
Att människor blir juridiskt strandsatta, som Amer blivit, är varken bra för den enskilde personen eller för samhället menar hon.
– Det är omänskligt för den enskilde personen och negativt ur ett samhällsperspektiv, säger Anna Lundberg.
Hon menar att Sverige med en åldrande befolkning är i behov av invandrare men att de allt hårdare tongångarna i samhället också påverkar Migrationsverkets sätt att tolka lagen på ett sätt som blir negativt för den sökande.
Amer vill inte ha ekonomisk hjälp utan tänker fortsätta att försörja sig själv och sin familj i Kuwait. Men han vill ha möjlighet att kunna leva, planera sin framtid och ta egna beslut.
– Ibland tänker jag att jag inte har någon plats i den här världen. Varför är det så? Livet är inte så långt och jag är inte så ung längre.