Gotlänningen Anton Pontén, 30 år och ursprungligen från Slite, arbetar sedan tre år som bärgare i Stockholm. De senaste åren med att bärga tunga fordon på företaget Westerholm tungbärgning Stockholm norr. Klockan 12.30 i lördags kom larmet.
– Jag blev utlarmad till en lastbil som stod längst fram, säger Anton Pontén och berättar att det var den andra stora olyckan den dagen, på E18 i höjd med Grillby i riktning mot Västerås i Uppsala.
Polisen hade spärrat av och gett bärgningspersonalen fri lejd fram genom köerna till olycksplatsen. Där var det ett fullkomligt inferno som mötte honom när han kom fram.
– Det var som taget ur en film. Det låg bråte precis överallt, längdskidor, plastdetaljer och bilbarnstolar.
Anton Pontén berättar om barnfamiljer på väg till mellodeltävling i Västerås, och andra på väg norrut för skidsemester.
– Räddningstjänsten kom med barn inlindade i filtar som fick åka ambulans. Jag är själv småbarnsförälder och ville inte se allt det här. Det var kymigt – men jag vet att det är en del i min vardag som bärgare, säger Anton Pontén.
För räddningspersonalen blev lördagen oerhört arbetsintensiv, med dubbla masskrockar. Först en vid 10-tiden på E4, och sedan den vid lunchtid med omkring 100 fordon på E18 där Anton Pontén fick jobba hårt i sju timmar.
– Alla bilar måste bort, säger han och berättar hur han själv var ur och försökte skruva och mecka för att få bort så många bilar han kunde för egen maskin.
Ett 60-tal fordon krävde ändå bärgning, till olika uppställningsplatser. Väglaget var mycket besvärligt och polisens uppmaning till allmänheten var kort och gott: ”Stanna hemma”!
– Det var en sjuk syn! De hade satt in extra bussar för att hämta förare och köra dem till sjukhus, säger Anton Pontén och berättar att de minnesbilder han tar med sig från masskrocken är det särklass värsta han varit med om.
Då har han ändå bärgat tunga fordon efter dödsolyckor med avlidna.
– Det här var så många timmar och det tog psykiskt på ett annat sätt. Efteråt har jag fått mycket hjälp av chefer och kollegor som visat att de finns där, säger han.
Räddningstjänst, ambulans och poliser i stort antal, dessutom ambulanshelikopter, tog hand om de skadade. Enligt Region Uppsala behövde fler än 90 personer söka vård efter olyckorna. Fyra av dem med allvarliga skador, och Akademiska sjukhuset i Uppsala tvingades gå upp i stabsläge.
Anton Pontén har efteråt hanterat det psykiska påslag som det innebär att jobba så länge i ett helt absurt trafikkaos.
– Det var mycket barn inblandade och när man själv är småbarnsförälder tar man det hårdare, säger han.
Med sig från arbetet med en så stor och komplicerad olycka tar han ändå ett väl fungerande maskineri, som hjälptes åt för att göra det bästa möjliga av situationen och så snart det var möjligt få Europavägen farbar igen.
– Det jag tar med mig med stolthet är att det var ett jättebra samarbete. Det brukar vara konkurrens mellan olika bolag, men nu spelade det ingen roll vad det stod på bilen eller på ryggen på bärgaren, säger han.
Drivkraften för Anton Pontén att arbeta som bärgare är just att få vara med och göra skillnad för andra.
– Det är glädjande att förändra någons vardag. De har en pissig dag, men den blir ändå lite bättre när de kan få hjälp, säger han.