Lars-Göran Fontell tar hand om Kjell-Åke "Putte" Johansson, stammis sedan 25 år.
– Det är inte lätt, det är ju sista dagen officiellt. Det blir kämpigt, i går kom en förtvivlad in från hemmet mittemot, säger frisörveteranen Lars-Göran Fontell när GA kommer på besök till hans salong vid Gråbo torg i Visby.
Att han trivts med sitt yrke går inte att ta miste på. På nyårsdagen blir han 69 år. Nu lämnar han således Gråbohuset som därefter enbart innehåller Gråbohallen och Kvarterskrogen. 1974 öppnade han det som då hette herrfrisör, en verksamhet som i dag har det mera neutrala namnet frisering. Då fanns där också damfrisör, konditori, bank, blomsterhandel.
– Jag klipper ännu en del som kom då och har just klippt en hundraåring. Kundkretsen är numera 65-100 år, konstaterar han.
Ett åldersspann som också medförde att ett antal kunder försvann i samband med pandemiutbrottet. Men flera har fortsatt att komma, förutom från Visbyområdet även från exempelvis Hogrän och Eskelhem.
Lars-Göran Fontell kom tidigt in på frisöryrket. I juni 1967 slutade han grundskolan och fick då två alternativ av pappa Karl-Arne. 1. Skaffa ett jobb.
– Då innebar det Ericssons Visbyfabrik och det var inte riktigt min grej.
Alternativ 2. Skaffa utbildning. Det lät mera lockande.
– Då skulle jag också få bo gratis hemma så länge den pågick.
Den 3 juli 1967 stod han vid Ahlgrens frisersalong på Södertorg för att börja praktisera.
– Jag gick som lärling, tvålgrabb. Du kan inte gå i skola och lära det här yrket. Det är gesällutbildning som gäller, fastslår han.
19 augusti 1974 var det officiell premiär för affärshuset i Gråbo centrum. Längst till vänster syns frisör Fontell.
Lars-Görans grabbgäng från södra Visby ställde sig till förfogande när han började övningsklippa.
– 1971 tog jag "gesällen".
Sedan blev det frisörjobb en period i Bollmora och lumpen.
– 1973 började jag vid Hepe-frisören, som då var störst på Gotland.
Och året senare var det dags för egen salong.
Förutom att vara skicklig med yrkesredskapen ingår det i yrket att gilla att snacka med kunden.
– Jag har hört otroliga saker och vet en massa. På gott och ont. Nu är jag lite orolig för samtalen. Håller jag på så hemma sparkar Kristina (hustrun) ut mig.
Även hon har arbetat som frisör och 18 år jobbade de ihop.
Så den klassiska frågan till en frisör, (vem klipper dig?), är lättbesvarad.
– Vi klipper till varann, konstaterar Lars-Göran.
Han är stolt över sin stora närvaro i salongen.
– Inte en sjukdag har jag antecknad hos Försäkringskassan. Jag har aldrig haft influensa i hela mitt liv. Men jag kräktes en morgon 1986, erinrar han sig.
Något som antyder om hur ovanligt ett sjukdomssymptom har varit för honom. Han har också såväl en skämtsam som en jobbkopplad teori om detta.
– Jag är så mager att smittan smiter förbi mig.
Eller:
– Jag tror att det är för att jag umgås med folk, jag får motståndskraft av alla kunder.
Semester har inte stått högst på dagordningen.
– Jag hade tio dar, då fick jag sköta hemmet. I år skulle jag för första gången ha stängt i juli. Men det blev två dar i alla fall.
Flaggan på plats när frisör Fontell håller öppet sista dagen.
Sedan 1977 bor han och Kristina i Fole. Även om jobbet tagit stor tid i anspråk så har Lars-Göran Fontell även hunnit med lite andra intressen. Han har varit engagerad i skytterörelsen, spelat bangolf och dansar gärna.
– 1973 träffade jag Kristina. Sen har vi dansat genom livet.
Men han kan förstås inte från och med i dag lägga ner saxen till hundra procent.
– Några hembesök hos en del stammisar blir det nog framöver, konstaterar Lars-Göran Fontell med viss självinsikt.
