Ida Sand och hennes band kommer till Jazzklubben på Munkkällaren på torsdagen.
Den som läser skivkonvolut har inte kunnat undgå namnet Per Lindvall. Mest har han verkat som studiomusiker, spelat med ”alla” och finns i dag registrerad på omkring 5600 låtar.
Bland dem alltså Abbas nyss utkomna ”Voyage”. Vi återkommer dit.
På torsdagen uppträder han på Jazzklubben på Munkkällaren i Visby. Solist då är Ida Sand, en jazzröst och pianist aktuell med albumet "Do you hear me now". Det är en konsert som är framskjuten från fjolårets tänkta jazzkalender.
För Per Lindvall blir det att komma hem. För jodå, så är det, han bodde under fyra viktiga barndomsår, från sex till tio, i Visby.
– Vi bodde på Allégatan ganska nära P18, jag har fina minnen därifrån. Gick mina tre första skolår på Lyckåker och hade Ellen Johansson som fröken, hon betydde mycket.
Du minns henne så starkt?
– Absolut, men det gör man väl alltid med sin första lärare. Jag mötte henne flera år senare och blev alldeles knäsvag, minns jag. Det var så starkt.
Pers pappa var pingstpastor i Visby, det var 1965-69. Därefter gick familjens flyttlass till Sollentuna där Per bor än i dag.
Han har inga kontakter kvar på ön men dialekten finns kvar, om och när han vill. Vad är trei plus fyre? Sjiu.
Det var på Gotland har började spela trummor, det som kom att bli hans livsväg. Sina första taktslag slog han i den blåsorkester pappan bildat inom kyrkan.
Under den här intervjun passar han på att göra en efterlysning:
– Min första stor trumidol var han som spelade i militärmusiken de åren. De brukade spela vid Söderport och jag stod alltid där med stora ögon och öron. Han var så snäll och visade mig olika saker. Jag tänker ofta på honom, det skulle vara kul att veta vem det var.
Så den som har upplysningar om detta kan gärna kontakta undertecknad.
När Björn och Benny behövde en trummis till "Voyage" ringde de en gotlänning, Per Lindvall. Åtminstone bodde han i Visby i lågstadieåren. Det räcker.
Abba, ja. För tre år sedan startade inspelningarna av det comebackalbum som skulle komma att slå världen med häpnad. Och Lindvall har tvingats hålla tyst.
– Jag berättade för min fru som dyrt och heligt lovade att ingenting säga. Otroligt egentligen att ingenting kommit ut.
Sedan dess har reportrar hört av sig från när och fjärran, även New York Times slog en signal.
– Kul att vara med om, det är ju trots allt en speciell skiva. Och så nu ringer du från Gotland. Jättekul, verkligen. Det där är år jag gärna återvänder till i tanken.
Också Ida Sand ser fram mot att spela på Munkkällaren:
– Det är några år sedan sist, men ett bra ställe att spela på. Ska bli jätteroligt, säger hon.