Hos mig vinner alltid den som vÄgar va mjuk och sÄrbar

Magnus Ihreskog testar ett nytt mÀrkvÀrdigt ord och noterar nya uppgifter om nÀr herrlandslaget i fotboll besökt Gotland.

Foto: Fotograf saknas!

Krönika2021-05-02 11:01
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

TÀnkte jag skulle inleda med ett fint ord för att verka lite mÀrkvÀrdig. SÄ nu gör jag det, nu sÀger jag det, skriver: Momentum.

NyupptÀckt nattmusik: Bohren & der Club of Gore frÄn Tyskland, svÀvande saxofon över mörkt ljudlandskap.

En stillsam fest, det var i tonÄren, vi gick mot valborgselden sedan, vi var Ätta tio stycken, genom stan mot Kvarndammen dÀr brasan skulle tÀndas, jag tog E i handen, hon hade lÄngt svart hÄr, hade velat göra det lÀnge, nu gjorde jag det, efter tio meter lösgjorde hon greppet, ingen hade mÀrkt nÄgot, men hela min vÀrld rasade samman.

För alla som missat det: Carola lĂ€mnar ”LĂ„t oss dansa”.

Jag fick mejl, nej Josa var inte den enda. Jag skrev om det förra veckan, herrlandslaget i fotboll i Visby, 2006, ”Kom upp pĂ„ rummet och signera vĂ„ra skivor” och sĂ„ vĂ€ntade de nĂ€ck och redo, de bĂ„da toppspelarna nĂ€r Josefin Nilsson oförberedd öppnade dörren. Beskrivet i "Josas bok". Nej, det var inte enda gĂ„ngen.

Ett av veckans ”gĂ„ till jobbet”-album. ”Skjut inte
det Ă€r bara jag”. Niklas Strömstedt, 1981. Mycket lyssnat Ă€ven det, en gĂ„ng i tiden. Bra skit.

Att gĂ„ genom stan, Visby. Min lĂ€ngtan till SmĂ„land ligger latent, men att gĂ„ genom Visby: Gravarna, muren, domkyrkans torn, Östersjön...ibland mĂ„ste jag bestĂ€mma mig för att verkligen se allt det dĂ€r. Inte bara lĂ„ta det passera. Jag skulle vara hĂ€r tvĂ„ mĂ„nader, i höst blir det tretti Ă„r.

Den dÀr valborgspromenaden, sÄ starkt den sitter minnet.

Mejl alltsĂ„ frĂ„n högst trovĂ€rdigt hĂ„ll, apropĂ„ förra veckans rader om Josa: ”Det var inte första gĂ„ngen jag hörde om landslaget. Vid ett besök skulle herrarna underhĂ„llas och för att fĂ„ lite damsĂ€llskap till en middag bjöds innebandytjejerna i Endres A-lag in. Det blev bordsplacering, varje herre fick en dam till bordet. NĂ€r middagen var slut och en av tjejerna vĂ€nligt förklarade att hon skulle gĂ„ hem sa spelaren (en av ”de stora”) att ”Det kan du ju inte, vi ska ju ligga!”.

Nyponsoppa med mandelbiskvier och grÀdde direkt ur paketet. BarndomsefterrÀtt.

Vad betyder det egentligen? Momentum? SÀkert samma som narrativ. Det vill sÀga ord med uppnÀsa.

Betagande avsnitt i veckan, förresten, i Tomas Andersson Wijs motgĂ„ngspodd ”HundĂ„ren” med just Niklas Strömstedt som gĂ€st. SĂ„ mycket motvind i karriĂ€ren, sĂ„ mycket tvivel, 13 pers i ÅmĂ„l, mes kallad. För mig har Strömstedt alltid varit en vinnare, den tar hem segern som vĂ„gar vara mjuk och sĂ„rbar.