Debatt
Erik Fransson skriver i sin ledare den 10 april att det ”andas elitism” att kalla de som sitter i politiska församlingar, nämnder och styrelser för ”hobbypolitiker”. Att vara ”hobbypolitiker” är att ha ett fritidsintresse vid sidan av ett vanligt jobb. Detta drivs (oftast) av en vilja vara med och påverka och utveckla sin kommun. En vana av, och förtjusning i, att läsa hundratals sidor handlingar underlättar också.
Av en händelse ägnar jag mig just nu åt att läsa SOU:er från 1970-talet. En av dessa är SOU 1974:50 Utredningen om den kommunala demokratin. Information och medverkan i den kommunala planeringen. Något man konstaterar i rapporten är att ”den ökade ambitionen i den kommunala verksamheten har gjort uppdraget som folkvald komplexare”. I och med samhällets utveckling så ökar den kommunala kostymen och fler specialister krävs för att den kommunala skutan ska flyta och hålla rätt kurs. Då som nu.
Detta gäller på alla områden. Från att ha varit små kommuner med få invånare, en överskådlig verksamhet som omfattade överskådliga uppgifter, fick kommunerna ansvar för allt mer. De tekniska systemen blev mer avancerade. Ekonomin blev större och krävde mer än bara kassabok. Lagarna blev fler och reglerade fler och andra saker än de små kommunerna tidigare hanterat. Men, de folkvalda var samma ”hobbypolitiker” som tidigare. Ett undantag var byggnadsnämnderna där ledamöternas fackkompetens (juridisk eller teknisk) före 1971 spelade stor roll, så är det inte längre.
Då som nu gäller det att verka ”under lagarna” och producera rättssäkra beslut som ska vara förutsägbara och där alla medborgare behandlas lika. Det kräver sin ”hobbypolitiker” att vara lika vass som de tjänstemän som skriver fram förslagen till beslut. Tjänstemän som oftast har en flerårig universitetsutbildning inom sitt fackområde. De har koll på alla de där tekniska systemen, vården, ekonomin och juridiken som vi ”hobbypolitiker” beslutar om. Det är politikens roll att genom kloka och informerade beslut styra och leda.
Är det då lätt att vara ”hobbypolitiker”? Nej, inte om man vill vara påläst, ha koll på utvecklingen, vara orienterad i sitt sakområde och ha rimlig koll på juridiken.
För visst måste även Erik Fransson hålla med om att det som medborgare är tryggt om fritidspolitikerna inte bara tycker. Inte vill vi att fritidspolitiker genom tyckande riskerar det legala beslutsfattandet? Det kan ju leda till onödiga rättsprocesser till skada för både enskilda och samhället.