Isak Hafdelin i förskoleklass.
Det har tagit honom ett halvt liv att komma till den plats han är i dag. En plats där han förstår sitt eget värde på jorden.
I maj fyller Isak Hafdelin 21 år. Det var inget han tog för givet att han skulle göra när han var ung tonåring. Mobbningen hade gjort honom övertygad om att den här världen inte behövde honom.
– Det började i fyran. En kille hakade upp sig på att jag var försiktig och helst umgicks med tjejer.
Mer än så behövdes inte för att mobbaren skulle göra Isak Hafdelin till sitt offer.
– Jag kunde få en kotte kastad på mig på skolgården och sedan fick jag höra "du är osynlig, så det känns inte".
Många skoldagar slutade med att Isak Hafdelin gick hem innan skolan ringt ut.
– Jag orkade inte, jag kände att ingen ville ha mig där. Jag hörde inte hemma någonstans och jag var inte värd något som människa.
Med vad hjälpte det, egentligen, att gå hem. För känslorna av att vara värdelös bar han med sig hem i ryggsäcken.
– Jag pratade aldrig med mina föräldrar om att jag blev mobbad. Det var för skamfullt. Det är tabubelagt att säga att man mår dåligt när det inte är i kroppen det gör ont, utan det gör ont här inne, säger Isak och lägger en hand på sitt huvud.
Och någon vidare hjälp från skolan fick han inte heller.
– Lärarna sa att "du måste ha gjort något för att det här skulle hända". Det blev ännu ett bevis på att felet låg hos mig.
Isak frågade om han kunde få träffa en kurator. Svaret var att det inte fanns någon tid för honom. När han sedan började på en annan skola på högstadiet sökte han själv upp en kurator, som visade sig vara samma som på mellanstadieskolan.
– Hon sa att hon aldrig hade fått veta att jag hade sökt hjälp. Jag tror att mina lärare inte ville att det skulle bli en grej.
Isak Hafdelin.
Mobbningen och den psykiska ohälsan gick så pass långt att Isak hade tankar på att ta sitt liv.
– Jag har aldrig känt att jag vill dö, utan det var en känsla av att jag inte orkade må dåligt längre och jag visste inte hur jag skulle ta mig ur den känslan. Då såg jag det som en flyktväg, vilket man absolut aldrig ska göra. För det hjälper ju ingenting.
Under 2019 avled 1 264 personer i åldern 15 år eller äldre till följd av suicid i Sverige. Av de avlidna var 70 procent män. Av samtliga dödsfall i gruppen 15–29 år var 35 procent orsakade av suicid.
– Att män är så överrepresenterade tror jag beror på stereotyperna, som säger att killar inte får prata om sina känslor. Man ska vara macho och tuff. Det kan bli väldigt isolerande.
Isak Hafdelin vill att föräldrar ska förstå hur viktigt det är att de pratar med sina barn konsekvenserna av mobbning och psyiskisk ohälsa.
Isaks räddning blev när han började gå till barn- och ungdomspsykiatrin.
– Där fick jag mediciner. Och när jag inte ville ta dem längre nådde jag en vändpunkt, för då kände jag att jag var tvungen att göra något för att ändra mitt mående. Så då började jag jobba mycket med mig själv utifrån det jag hade pratat om med psykologer och kuratorer.
Även om Isak inte önskar att någon ska behöva uppleva det han har gjort, är han på ett sätt tacksam över sina erfarenheter.
– Även om de har skapat ett trauma, som satt sina spår för resten av livet, skulle jag inte vilja vara en annan person än den jag är i dag. Det har gett mig min syn på människor, som jag använder mig av varje dag i livet. Jag vill alltid människor det bästa.
Den gotländske friidrottaren Mattias Sunneborn är ambassadör för Suicide zero. När han var 15 år tog hans pappa sitt liv. En händelse som präglat Mattias Sunneborns liv.
I början av året engagerade sig Isak som volontär i Suicide zero, som är ideell organisation med en vision om ett samhälle utan självmord.
– Jag har kommit så pass långt med mig själv nu att jag vill kunna hjälpa andra, säger han.
Isak riktar sig nu till de vuxna.
– Lärarna har en otroligt viktig roll. Det borde vara en självklarhet att prata med barnen om att psykisk ohälsa existerar och att det är okej att må dåligt. Det förstör inte någons barndom att få höra det, men det kan förhindra att det förstör någon annans barndom.
Till föräldrarna vill han säga:
– Berätta för ditt barn att det inte är okej att behandla andra illa. Förklara att ens ord och handlingar kan skada någon. Slopa synsättet att barn ska få vara barn och killar ska få vara killar, det kan de vara ändå utan att det sker på någon annans bekostnad.
Vad skulle du vilja säga till en person som inte orkar leva längre?
– Prata med någon, det kan vara en kompis eller psykolog, för det är tufft att göra det ensam. Och ge inte upp, hur jobbigt det än känns. Ju längre tiden går desto mer läker man.
Det är Isak Hafdelin ett levande bevis på.