Om man vill ha sitt sunda förnuft kvar är det för tillfället bäst att undvika sociala medier.
Vi har blivit vana vid att få lekmannaanalyser kastade på oss från höger och vänster om de mest skilda saker, men coronavirusets framfart är ändå något helt exceptionellt.
Kanske lever jag i en filterbubbla, men i mitt flöde är det en markant övervikt av män som helt plötsligt har blivit experter på smittspridning och virus. Män som vet om skolor ska stängas eller inte. Som konstaterar än det ena än det andra om saker som de mig veterligen inte har en aning om. Men tvärsäkra är de, och inte sällan väldigt kritiska mot expertis och myndigheter som har till uppgift att sköta detta.
Jag har, till skillnad mot många av de självutnämnda bakteriologerna, förtroende för myndigheterna. Jag lyssnar på deras råd, tvättar händerna, finner mig i beslut även om jag inte alltid förstår på vilka grunder de fattats eftersom jag samtidigt inser att anledningen att jag inte förstår är att jag inte är någon expert.
Bäst hittills i denna röra är Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi.
Hon är en klippa i den här stormen, lugn och saklig och kunnig. Hon twittrade häromdagen, med en stor dos ironi:
"Kan folk som har åsikter om vilka analyser av corona som ska köras och i vilken takt, vänligen anmäla sig senast den 15 april till utbildningen som biomedicinsk analytiker. Obs! Naturvetenskapligt gymnasium är inträdeskrav".
Vi på Helagotland.se fortsätter att rapportera om coronaviruset lokalt. Vi har just nu alla artiklar om detta upplåsta för att så många som möjligt ska kunna ta del av informationen. Det här beslutet är fattat av mig och gäller tills vidare. Hur det blir nästa vecka får vi se, klart är dock att vi alltid kommer att se till att samhällsviktig information finns tillgänglig för alla. Det är vårt sätt att försöka hjälpa till.
Avslutningsvis, jag är också ett stort fan av satirikern Kent Wisti. Han skrev i går på det tema som jag inledde den här bloggen. Läs honom, följ honom på sociala medier. Han är också en sansad röst i ett sorl av konstigheter.
Wisti:
"Man får ha åsikter och man får vara kritisk. Man får föra fram sina åsikter.
Men man måste inte. Vi har odlat ett samhälle där vi har byggt en självklarhet och en förväntan om att vi skall värdera allting, ha en åsikt och uttrycka den. Det är bra. Det är en demokrati när den är som bäst.
Men du måste inte ha en åsikt om allting. Du måste inte ta ställning till allting och du måste inte uttrycka den alltid.
Till exempel måste du inte ta ställning till om det är rätt eller fel att stänga skolor. Om du inte är rektor vill säga, eller sitter i kommunalt beslutande organ. Då är det din roll och en viktig roll just nu.
Vi andra har andra roller. Att se till att saker fungerar och att hålla ihop som samhälle utifrån den situation som ges och som förändras hela tiden. Det finns inget facit.
I den rollen ligger inte att gubbgissa och värdera varje beslut som tas. Men vi är så vana vid det. När vi har rott det här i land, vilket vi kommer att göra och vi kommer att lära oss massor av bra saker, då kan vi återgå till facebook, twitter och fikaborden och värdera allting och tycka saker. Men fram tills dess så spottar vi inte i händerna, men vi hugger i tillsammans."