Enligt parets stämningsansökan har kvinnan låtit sätta upp ett låsbleck med hänglås för en dörr och stoppat in metallföremål i låset på en annan. De kommer därmed inte in i boden med sin nyckel.
Den aktuella strandboden ligger på en samfällighet på sydöstra Gotland. Kvinnan och hennes nu framlidne make fick 1970 en fastighet i vilken strandboden ingick. Fastigheten inklusive strandboden köptes 1995 av två personer och med maken träffades då en överenskommelse att denne skulle få låna strandboden av köparna vederlagsfritt "till döddagar". Han behöll därför en av två nycklar och lämnade den andra på en spik i brygghuset.
Maken avled 2014. I bouppteckningen efter denne upptas ingen "tomträtt eller hus på annans mark", framhåller paret. 2019 såldes fastigheten med strandbod till det nuvarande ägarparet.
Den 80-åriga kvinnan bestrider helt parets yrkanden. Hon hävdar att strandboden inte ingick i försäljningen 1995. Detta eftersom den utgör lös egendom och i upprättade köpekontrakt mellan parterna finns inget uppgivet om att den skulle ha ingått i något köp.
Paret som nu stämt henne varken har eller har haft någon besittning av boden och därför kan de åtgärder kvinnan vidtagit inte drabba dem.
Kvinnan anför också ett testamente, upprättat av henne och maken 2003. Enligt detta ska boden vid bådas frånfälle tillfalla en angiven person. Att boden inte upptagits i bouppteckningen efter maken hävdar hon får närmast ses som ett förbiseende.