I somras kom beskedet att Migrationsverket stänger pensionat Björklunda som flyktingförläggning. I dag går flyttlassen. Men de omkring 40 vuxna och 11 barn som finns kvar stannar trots allt på Sudret.
– Det var oavslutade projekt och förhoppningar om studier i svenska, och projektplatser som många av flyktingarna var i gång med, som hade fått ett abrupt slut, säger Jonas Niklasson, ordförande i den nybildade föreningen EBO Storsudret.
Tack vare flera privata hyresvärdar har föreningen lyckats hitta boenden utan Migrationsverkets försorg. Det har inneburit massor av ideellt arbete, men också ett stort ansvar.
– Flyktingarna lägger delar av sina liv i våra händer, att ordna bostäder och annat, säger han.
Syftet är i första hand att låta de boende från Björklunda, som under mer än ett halvår hunnit lära sig att trivas på Sudret, få stanna kvar i det som har blivit deras nya trygghet. Men att de nu stannar innebär mycket även för det gotländska samhället.
– Jag tror att det här betyder mer för Sudret än vad någon hajar. Med 11 barn till blir det svårare för politikerna att lägga ner skolan, säger Eva Hållsten, sekreterare i EBO Storsudret.
Närmare 150 privatpersoner är nu månadsgivare och de flesta bidrar med 300 kronor per månad.
– Vi får in 45 000 kronor till hyror, men behöver 50 000 kronor i månaden för att ha marginal och för att det ska kännas tryggare, säger hon.
Flera lägenheter och hus i Burgsvik har ordnats fram, liksom vinterbonade sommarstugor och villor på södra ön. Eva Hållsten har personligen knackat dörr hos blivande grannar och presenterat de asylsökande som i veckan flyttar in.
– Det har varit så mycket jobb så jag tror inte att vi riktigt har hunnit känna den lycka och glädje det faktiskt är, säger hon.
I dag flyttar Jallal och hans fru Somaye med deras sjuåriga dotter Shahla från Björklunda till ett mindre hus i Burgsvik.
– Shahla går i skolan där i första klass. Hon tycker om både skolan och lärarna, säger Somaye.
Hon berättar att i juletid väntar familjen tillökning med sitt andra barn.
– Jag är glad över att få föda i ett land i fred, där mina barn kan få gå i skolan och ha det bra, säger hon.
Jallal och Somaye är fulla av tacksamhet över insamlingen som gjort det möjligt för dem att stanna på Sudret. I Afghanistan var Jallal svetsare och om familjen får stanna i Sverige vill han utbilda sig till polis. Nu har han tre månaders praktik på Stenfabriken i Burgsvik och Somaye jobbar med att sy kläder.
– Vi vill inte flytta till Stockholm eller Malmö, vi vill bli kvar här i Burgsvik, säger hon.