Redan i bilen på väg till Migrationsverket i Sundbyberg är stämningen dämpad och alla är sammanbitna. Mamma Maryam, pappa Hamid och snart femåriga dottern Mojgan förstår vad som väntar.
Väl framme är ljudnivån och stämningen låg i väntrummet. Det är nästan bara barnen som hörs. Ibland uppstår samtal på olika modersmål, men de är lågmälda och allvarsamma.
– De flesta har väntat på de här samtalen sedan de kom till Sverige. De vet att de är avgörande och att Migrationsverket bestämmer om de ska få stanna, säger Eva Hållsten i föreningen EBO Storsudret.
Varje vecka sedan en månad tillbaka har Eva Hållsten som frivillig åkt med de personer som under mer än ett år har blivit hennes nya vänner till Stockholm och de pressade mötena med Migrationsverket. Många åker flera gånger, för att träffa advokater både inför och efter utfrågningarna.
Hon framhåller hur viktigt det är att ha en bra advokat, en duktig tolk som kan översätta på ett korrekt sätt, och en bra utredare.
– Det är verkligen förhör och inga trevliga intervjuer, säger Eva Hållsten.
Hon berättar att Maryam och Hamid flydde från Afghanistan, sedan Maryam hotats bli bortgift med en äldre man som hade många barn sedan tidigare.
– De älskade varandra så mycket att de lämnade Afghanistan för Iran, men där är situationen ohållbar och många deporteras tillbaka, säger Eva Hållsten.
Den 28 november 2015 kom familjen Muhamadi till Björklunda, tillsammans med andra asylsökande. När anläggningen stängde valde de och ytterligare 50 personer att stanna i eget boende hos Storsudrets EBO-förening.
Nu väntar de tålmodigt på sin tur i väntrummet, med en avdelning för nummerlappar och en för tidsbokningar. De som är kallade för asylutredningar sitter i den senare, på fasta röda plaststolar i rader. Där är fler afghanska familjer, men även syrier, iranier och irakier.
Eva Hållsten är en av de som får följa med Migrationsverkets utredare till kontoren på övervåningen. Mojgan leker i ett barnrum med barn som pratar olika språk. Hon leker där i sex timmar. Den första halvan av tiden utfrågas hennes pappa Hamid och den andra tiden hennes mamma Maryam.
– De lyssnade och skrev i sin dator. Jag måste få stanna, jag kan inte åka tillbaka till Afghanistan. Åker jag tillbaka blir jag och min man dödade av min farbror och familjen, säger Maryam Muhamadi.
Eva Hållsten berättar hur duktiga hon tycker att Maryam och Hamid var på att berätta.
– Jag är stolt, säger hon när utfrågningarna äntligen är över.
Tidigare kunde det ta upp till ett år efter förhören, innan Migrationsverket kom med besked.
– Nu säger de att alla ska få besked innan sommaren och det är klart jag hoppas att de ska få stanna. Jag hoppas att de ska få ett drägligt liv, säger Eva Hållsten.
Av de 53 i EBO-föreningens regi har en familj med fyra barn hittills fått permanent uppehållstillstånd, men flertalet syrier uppehållstillstånd med tidsbegränsning.
– Familjen bor i en egen lägenhet och det är jättebra med en fyrabarnsfamilj till Burgsvik, säger hon.
Att ha suttit med vid flera av förhören i Stockholm har fått henne att inse att det för många handlar om samtal på liv och död.
– Nu förstår jag vad de hotas av, om de skickas tillbaka, säger Eva Hållsten.
I Burgsvik åker Maryam Muhamadi för att gå i skolan på Folkan i Hemse och hennes man jobbar med trädgårdsarbete. Mojgan går på förskolan i Öja skola. Här drömmer familjen om att få starta sitt nya liv.
– Jag tycker om Burgsvik och mina svenska vänner. Här vill jag bo kvar, säger Maryam Muhamadi.