Av dem som lämnar avgiftsbelagt verksamhetsavfall till återvinningen i Visby, är det knappt en av tio som betalar för sig. På ett år handlar det i runda slänga om minst tio miljoner kronor, möjligtvis det dubbla, i förlorade intäkter till teknikförvaltningens avfallshantering.
Det är en av slutsatserna från förstudien till det projekt som nu inleds med syftet att bland annat öka intäkterna från Visby återvinningscentral. Under de kommande tolv månaderna ska man samla in fakta för att få en verklig uppfattning om problemen med verksamhetsavfallet.
Ett tillfälligt inpasseringssystem ska avläsa och registrera vilken typ av fordon som kör in. Ett sätt som ska användas för att mäta hur stor andel som till exempel är företagsbilar, enligt Lisa Larsson, regionens avfallsutvecklare, som ansvarar för projektet.
– Vi kommer inte att kunna kontrollera enskilda personer eller verksamheter via skyltarna på bilarna, det är inte förenligt med lag, säger hon.
Systemet kan komma att permanentas, tanken är i så fall att frigöra de ÅVC-medarbetare som i dag sitter bakom en lucka vid infarten och som tar betalt för det avfall som kostar pengar.
– Medarbetarna ska i stället röra sig inne på området. På så vis får vi en ökad kontroll på vad folk faktiskt slänger och att allt går rätt till. Det går att införa fakturering på plats, till exempel, lite som lapplisornas system.
Under testperioden ska man även föra statistik över när flest besöker återvinningscentralen för att se om det går att anpassa öppettiderna.
– Grundat på våra enkäter så är gotlänningarna nöjda med servicen, inklusive öppettiderna. Samtidigt har det ju varit det som skrivits om mest i media. Så vi ska undersöka hur det ser ut.
Som byggavfall räknas avfall från renovering, ombyggnation och rivning av hus. Det kan vara trä, övrigt brännbart material, gips, isolering och liknande.
Enligt statistik är andelen material från verksamheter cirka tio procent av allt avfall som lämnas in på landets återvinningscentraler. På Gotland kommer den siffran knappt upp i en (1) procent. Att gotlänningarna renoverar mindre än i resten av Sverige är inte en trolig förklaring, enligt Lisa Larsson.
I stället handlar det om en omedvetenhet kring reglerna – men även om fusk.
Lisa Larsson tror inte att antalet privatpersoner som medvetet struntar i att betala är stort. Det är troligtvis mer vanligt att företag åker till återvinningen med byggmaterial. Man uppger helt enkelt att det är ”vanligt avfall”, det vill säga hushållsavfall i bagaget, för personalen när man passerar grinden.
– Det tycks finnas en slags kultur på Gotland att det är coolt att lura regionen. Att man gärna skryter lite om att man inte betalat. Det är tråkigt, jag skulle vilja se en attitydförändring i synen på regionens verksamheter – och på miljön.
Om återvinningscentralerna lyckas börja ta betalt för det som ska kosta pengar, kan det innebära att andra avgifter slopas. En tanke är att privatpersoner slipper femtiolappen, eller hundringen om det är ett släp, för det osorterade grovavfallet. Denna kostnad föreslås ingå i grundavgiften för hushållens sophämtning.
– Meningen är att det ska bli bättre – för alla. Vi ska ta rätt betalt och sänka våra kostnader för återvinningen, för att inte behöva höja några avgifter för medborgarna, säger Lisa Larsson.