”The school of courtesy and etiquette” kallar hon sitt nya företag som ska lära ut artighet och etikett. Dels har hon personliga kurstillfällen, där hon lär ut hur man uppför sig på exempelvis en högtid eller affärsresa.
– Ofta är det ett par som ska gifta sig eller någon som har börjat på ett nytt jobb med business-möten och internationella kontakter. Det beror på vad folk behöver för tips och hjälp, säger Alexandra.
Hon riktar sig även till en digital och global publik, med online-kurser som till en början kommer att bestå av text och senare spelas in som videos.
– Jag vill att det ska vara roligt och har gjort en hashtag som heter ”Make manners cool again”. För ibland får jag känslan av att det är coolt att inte säga hej, tack, ursäkta och förlåt.
Förutom att lära ut artighetsfraser och etikettsregler, som hur man dukar för en sittning eller hur klädkoder fungerar, så vill hon ta upp hur vi beter oss mot och med varandra.
– Vad jag är intresserad av är det djupare, i att visa hänsyn till människor. Att man har ett gott uppförande där man är hjälpsam och håller upp dörrarna, säger Alexandra.
På hennes hemsida beskrivs det som att presentera sitt bästa jag och uppnå sin högsta potential, genom att följa vissa normer.
– Det ska inte vara så gammaldags utan det ska vara trevligt och roligt, men ändå få folk att förstå grunden i det. Människan är ett flockdjur och bordsetiketten har vi till exempel fått från när vi började äta tillsammans. Att man har regler så att det blir trevligt för alla. Det är ett sätt att visa hänsyn, säger hon.
Själv är hon upplärd av sin gotländska mamma och schweiziska pappa.
– Att vara väluppfostrad var jätteviktigt. Vi var med när min mamma dukade bordet när vi skulle ha middagsgäster från min pappas arbete i finanssektorn. När vi var lite äldre fick vi uppgiften att prata med gästerna när våra föräldrar gick in i köket med tallrikarna och det var ett väldigt stort ansvar att konversera och hålla dem glada, berättar hon.
När Alexandra var 20 år gick hon en diplomerad utbildning inom hotellservice.
– Jag jobbade på ett palace-hotell, som är femstjärnigt med den högsta servicenivån, i Schweiz. Man hade etikettkurser och man skulle bete sig på ett professionellt sätt, vilket jag tyckte var jätteroligt.
Hon studerade därefter molekylärbiologi och anställdes av ett forskningsföretag, men även där ingick service i hennes arbetsuppgifter.
– Jag jobbade med vetenskapliga events där jag arrangerade konferenser och hade kontakt med besökare, berättar hon.
Principen är densamma, från att hon tog hand om föräldrarnas gäster i Schweiz och förde samman personer i forskarvärlden, till att bjuda in grannarna till huset i Atlingbo. Hon möter människor och skapar stämning.
– Jag konverserar och ser till att jag introducerar dem för varandra, så att ingen står ensam bland folk, och ser till att dem har något i glasen, säger hon.
Alexandra flyttade från Schweiz till Gotland för åtta år sedan.
– När jag kom hit jobbade jag på turistbyrån och det gör jag fortfarande, men inte hundra procent. Där bemöter jag kunder och gör gärna det där lilla extra som gör att de blir glada, säger hon som gärna också fixar julglögg eller sommarfest på gården.
Hon säger att det generellt är mer avslappnat här och mer traditionellt där hon kommer ifrån.
– Men Gotland liknar mycket bergen i Schweiz, det är lite samma mentalitet och jag älskar det, säger Alexandra och nämner att alla hälsar och hjälper varandra i bygden.
– Om jag blir insnöad vet jag att det kommer någon med traktorn, säger hon.
Här kan hon praktisera vett och etikett i det gotländska gårdslivet men också på öns finrestauranger.
– Gotland har så fina ställen med jättefin service. Jag tycker om att gå på Djupvik hotell och tränar alltid min etikett där, säger hon och nämner även andra restauranger som Lindgården, Strandakar och Österdahls brygga.
För henne blir det ett sätt att både få leva det lantliv och det lyxliv hon vill ha.
– Jag har alltid haft de två sidorna. När jag är på gården och med hästarna har jag på mig joggingbyxor som är smutsiga och när jag åker till stan är jag uppklädd. Sedan kan jag komma hem och ge hö till hästarna så här. Det måste grannarna tycka är konstigt, säger Alexandra, som är klädd i blus, kjol och högklackat i hagen.