Staffan Laurin och Helena Andreeff odlar med kärlek, inspirationen hämtar de från konstens värld och från länder som Japan. De rosa stora pionerna står just nu i full blom.
Under mer än tio års tid har konstnärerna Staffan Laurin och Helena Andreeff varje sommar öppnat sitt hem och sin trädgård vid Isums i Atlingbo för besökare. Under den pågående trädgårdsveckan var det under onsdagen dags igen.
– Som konstnär uppskattar man god mat och en vacker trädgård. Det gör att man är en lycklig människa, och här har vi två lyckliga damer till, säger Staffan Laurin och hälsar Marie Widegren från Atlingbo och hennes odlingsintresserade vän Elise Törnvall från Björke välkomna in i mangårdsbyggnaden.
Isums gård köpte Staffan för en spottstyver 1968, när han bara var 19 år.
– Ingen ville ha gården och en granne sa till mig: "Du kommer att göra dig olycklig", säger han medan han visar salen på övervåningen som 1876 fungerade som Gotlands första folkhögskola och den då åttonde i hela landet.
Staffan Laurin och Helena Andreeff, på platsen på jorden som de båda älskar och odlar med lust och stort intresse.
Att Staffans granne i slutet av 1960-talet hade fel kan alla vara överens om i dag. 1980 flyttade kvinnan i hans liv, konstnären Helena Andreeff från Klinte, in på gården och tillsammans har de under 40 års tid formgivit och skapat en synnerligen säregen trädgård.
– Vilken del ska vi börja med, frågar Staffan innan han tillsammans med damerna försvinner in i grönskan för att visa och berätta.
Helena dröjer sig kvar och berättar att trädgårdsintresset fick hon med sig från sin faster i flerfamiljsvillan på Lidingö.
– Trädgården ger mig lugn och själsfrid, där hämtar jag hem mig själv. Det är meditation att se allt växa, säger hon och berättar hur allt inte måste vara perfekt utan får växa lite som naturen vill.
Helige Franciskus ros har inga taggar, men blommar för fullt hemma hos Helena Andreeff och Staffan Laurin i Atlingbo. "I Italien berättade de för mig hur Franciskus föll i rosenbusken och hur den då bestämde sig för att dra in sina taggar", berättar Helena.
Fler besökare gör entré, genom de vackert rostiga grindarna bakom häckar och böljande sädesfält med blommande vallmo. I trädgårdens olika rum försvinner de snabbt.
Helena Andreeffs mammas skulpturer finns här och var placerade i trädgården tillsammans med ett antal av hennes egna. Att formge en trädgård, menar Helena Andreeff, är både som att skulptera och att måla.
– Jag tycker att det är roligt med färger, titta där på det röda. Perukbusken mot den faluröda väggen, det är rött mot rött men i olika nyanser som är spännande ihop.
Prästkragar växer som ogräs, men Helena Andreeff berättar att hon inte har hjärta att klippa bort dem när de sprider sig.
Mot flygelns vita putsade fasad lyser istället en vitblommande fläder.
– Där är lammöron och prästkragar, så dyker det upp en rosa vallmo mot allt det där, och så är det en silverbuske och en vindruva som samsas med en pipranka och ett rådhusvin, säger Helena Andreeff och berättar hur de kraftigt och snabbväxande under hela sommaren kämpar mot varandra om en åtråvärd plats i solen.
Staffan Laurin köpte den urgamla gotlandsgården när han bara var 19 år, för nästan inga pengar alls. En granne skrockade och menade att han bara skulle få problem, det blev tvärtom.
Från flera resor i Asien har Staffan och Helena tagit med sig inspiration och idéer.
– Här är en tagetes, den heligaste blomman som de offrar i tempel både i Indien och Sydostasien för att den ska ta bort det onda, säger hon och berättar att även buddistiska tankegångar kan rymmas i en trädgård.
Att få vara en del av helheten, menar hon, också kan ge tillfälle att bygga upp sig själv och sin självtillit.
– Därmed bygger man också upp andras självtillit och det blir sällan krig i buddistiska länder, säger Helena Andreeff på väg in i den japanska delen av trädgården och förklarar att den som sig bör har öppningar i fyra vädersträck.
Med sig hem från resor i Asien hade Helena Andreeff drömmen om en japansk trädgård. Runt dammen vid Isums finns den nu, med sina typiska öppningar åt fyra vädersträck.
Sommartid menar hon att man inte får glömma bort att plocka med sig det vackra in.
– När jag gör buketter brukar jag se hur naturen själv jobbar, att bryta det skira med något mer kraftfullt och att bryta varma färger mot det kalla.