Idén till att bege sig över Atlanten fick han av en annan gotländsk lantbrukare som hade goda kontakter i just Montana. Drivkraften för Daniel, som är 25 år, var att han ville växa både som person och som verksam inom de gröna näringarna.
–Jag vill utvecklas, se vad som händer när man utsätter sig för något nytt. Det är nyttigt att komma iväg, även om det är för en kortare period, säger han eftertänksamt.
Det amerikanska språket var många gånger inte helt lätt. Han stötte ofta på det ord som ”man inte lärt sig i skolan”, som Daniel uttrycker det med ett leende. Attityden emot honom som praktikant var också något nytt.
–Allt var raka besked. Gjorde man fel så var det bara att göra om det igen, säger Daniel.
Han förklarar att han gillade tydligheten jämfört med hur man i Sverige kanske lindar in saker lite väl mycket.
Arbetsdagen på Hibbs ranch började runt halv åtta på morgonen med det viktigaste av allt: mat. Frukosten bestod av stekt ägg med bacon och under tiden som Daniel åt tillsammans med Mr Hibbs och hans svenskättade fru och gårdskarlen, fick de instruktioner om vad som skulle göras under dagen. Blev det tid över fanns det alltid något som Daniel kunde serva eller laga. Efter några timmar var det återigen dags för mat, vilket kunde innebära upp till två timmars lunchrast.
–Mat var så viktigt! Man skulle aldrig stressa när man åt, säger Daniel och gör återigen en jämförelse med attityden här hemma där vi stressar och slänger i oss maten.
Att man tog sig tid att äta i lugn och ro och inte skynda på tycker Daniel i och för sig inte var ett dugg konstigt med tanke på att man arbetade alla dagar i veckan på ranchen, alla dagar om året och att arbetet var mycket fysiskt. Det gick med andra ord åt ordentligt med energi.
–Ofta arbetade vi utan maskiner, helt enkelt för att det inte behövdes.
En god hjälp var dock de fyra vallhundarna på gården, för på Hibbs ranch använde man inte quarterhästar, även om det var vanligt på flera närliggande gårdar. Arbetsdagen slutade vanligtvis vid 17-18-tiden och eftermiddagarna kunde innebära allt från maskinservice till att jaga skadedjur.
–Då kunde jag ta geväret och gå ut och skjuta jordekorrar! De ställer till stora problem genom att gräva hål i markerna.
På frågan om han är en van skytt sedan tidigare skrattar Daniel. Nej, han hade knappt hållit i ett vapen innan han kom till USA. Mr Hibbs visade helt enkelt bara hur det fungerade, sedan var det inget mer med det.
–Jag tror inte vi i Sverige skulle lämna över ett vapen till en praktikant man inte känner, säger Daniel, ler och skakar lite på huvudet.
Ranchen bestod av 600 dikor av rasen Angus och runt 600 kalvar vilka betade på de cirka 10 000 hektar stora markerna. Hibbs ranch betecknas som en högst normalstor gård i USA, även om många gårdar är betydligt större.
–Jag jobbade bland annat med att märka kalvarna, ge dem energitillskott och penicillin. Jobbet gjordes via en jeep som vi använde som skydd mot korna.
Anguskor är nämligen, berättar Daniel, en ras som är mycket måna om sina kalvar vilket gör att de kan bli aggressiva. De har även lätt för att kalva, berättar Daniel, vilket gör dem särskilt lämpade att gå fritt på stora arealer där det inte alltid är daglig tillsyn av djuren.
Någon uppstallning sker inte eftersom djuren går ute året runt, men det finns vindskydd mot den hårda solen och mot snö och hagel som faktiskt förekommer.
–På sätt och vis var mycket enklare och smidigare i USA, både för djuren som får gå ute året runt och på så stora ytor, men även rent regelmässigt. Här hemma krävs strängare regler och mer jobb per djurenhet eftersom de måste stå inne och vistas på mindre ytor.
Efter nära tre månader i USA var det så dags för Daniel att återvända hem till Gotland för vårbruket där han på uppdrag bland annat arbetar som ”korvpackare”, det vill säga packar långa, plastade ensilagesträngar.
Under sommaren har Daniel hunnit reflektera över sin vistelse ”over there” och är redan sugen på att åka dit igen, nästa vår. Därför ser han till att träna på engelskan, bland annat via tv och genom att slå upp ord han inte kan sedan tidigare.
För tillbaka vill han. Att arbeta som lantbrukare är ett arbete som är världsomspännande har han insett.
–Man kan jobba över hela världen som lantbrukare. Maskinerna och djuren är i princip detsamma även om arbetssättet kan vara olikt vårt i Sverige.