Oroligheterna i Mellanöstern fortsätter. I onsdags kraschade ett ukrainskt passagerarplan i Irans huvudstad Teheran och 176 människor omkom, varav 17 var hemmahörande i Sverige.
Samma dag, den 8 januari, rapporterade nyhetsbyrån Reuters om en raketattack mot USA:s ambassad i Irak, vid den så kallade gröna zonen i huvudstaden Bagdad. Dessförinnan, under förra helgen, hade flera personer skadats sedan liknande attacker riktats mot området, där alltså amerikanska ambassaden samt flera myndighetsbyggnader ligger.
Den gotländske fotografen Hady Kareka är på plats i Bagdad och vi får kontakt med honom över telefon. Han är en frilansfotograf som har världen som sin arbetsplats och som har gjort många resor till just Irak. Hady Kareka befinner sig just nu i staden på uppdrag som fotograf åt en av stadens lokaltidningar.
– Läget är väldigt spänt här. Folk är rädda och ingen vet vad som händer eller kommer att hända. Det är kaos, berättar han.
Vid ett tillfälle avbryts samtalet av ett strömavbrott. För Bagdadborna har avbrotten blivit vardag. Hady Kareka beskriver en stad i stor oro, en situation som slår hårt mot främst kvinnor och barn. Ett liv i ovisshet, med helikoptrar ständigt cirkulerande ovanför huvudet.
I veckan fångade Hady Kareka en av raketattackerna mot den gröna zonen på film.
– Många känner i magen att det kommer att bli krig. När som helst kan det slå till, säger han.
Dagligen följer Hady Kareka nyhetsbevakningen hemma i Sverige och på Gotland.
– Hemma tjafsar vi om en Zlatan-staty, här dör folk. Kontrasterna är väldigt stora, det är helt olika världar, säger Hady Kareka.
Hans plan var egentligen att lämna Irak i dagarna för att åka hem till Gotland.
– Jag vill inte lämna landet nu. Det här är mitt jobb. Klart att det gör ont ibland, att jag känner att jag bara vill åka hem och ha ett normalt liv. Men det här känns för viktigt och jag klarar mig. Jag kommer att stanna några dagar till.
Vad säger vännerna på Gotland?
– De är såklart oroliga och ringer mig och undrar hur jag mår. Nu skickar jag hela tiden var jag är någonstans, berättar Hady Kareka.
Är du rädd?
– Det är läskigt. Egentligen har jag aldrig varit rädd tidigare, men nu känns det obehagligt på riktigt. Jag har svårt att sova.