400 miljoner fördelades i höstas. I år fanns ett krisstöd på ytterligare nästan 800 miljoner till lantbrukare som drabbades av fjolårets torka. Och i vårbudgeten lade regeringen till 350 miljoner kronor. Därmed uppgår statens krisstöd till 1,5 miljard.
Hans Pettersson som är affärsrådgivare på Hushållningssällskapet konstaterar att fler ska dela på det krisstöd som nu fördelas:
– Förra året gick det främst till nöt- och mjölkproduktion. Nu kan alla söka. Jag kommer att påminna mina kunder och hoppas verkligen att informationen om detta kommer att nå ut till alla, säger Hans Pettersson.
På odlingssidan kan gotländska odlare ansöka om krisstöd på cirka 13 miljoner kronor.
– Det är plåster på såren, men det stoppar inte blödningen, konstaterar Frans Brozén som driver en gård på Fårö.
För sin grönsaksodling får Frans Brozén inget krisstöd, men han kommer få en slant för den borttorkade spannmålen och för sina tackor.
80 tackor ger omkring 4 000 kronor. Den faktiska merkostnaden för inköp av foder har varit betydligt högre:
– Jag fick nog betala 15-20 000 kronor, säger Frans Brozén.
Extremtorkan innebar ett inkomstbortfall på 6,2 miljarder för det svenska lantbruket. Det statliga krisstödet täcker en fjärdedel av det. Anna Törnfelt, som är ordförande för LRF på Gotland, tycker att stödet från regeringen är för litet:
– Det är klart att det är bättre med lite pengar än inga pengar alls, men våra beräkningar visar att torkan innebar förluster på mellan 700 och 800 miljoner kronor bara på Gotland.
– När det gäller bankstöd kan staten gå in med miljarder, men när det gäller mat, som alla behöver, lägger man bara in en och en halv miljard. Det som händer nu är att folk lägger av. Och det kommer inte in nya grisar i ett grishus där man en gång har slutat, fortsätter Anna Törnfelt.
– Att gå in med mer pengar hade varit ett billigt sätt för staten att försäkra sig om att det svenska lantbruket lever vidare. Det är svårt att få unga människor att våga satsa på det här när det inte går ihop, säger Frans Brozén.