Ett stenkast från Barlingbo skola ligger en stor industribyggnad som skvallrar om forna tider. I början av 1900-talet rymde huset Sveriges största smörmejeri och på övervåningen bodde mejerskorna i enkla tjänstebostäder. Även disponenten bodde på övervåningen, om än betydligt bekvämare.
Det är snart 70 år sedan produktionen lades ner, men spåren efter den industriepok som en gång i tiden betydde så mycket för den lilla socknen syns än i dag.
På 1970-talet köptes fastigheten av en familj som omvandlade lokalerna till fem andelslägenheter, där de erbjöd vänner att flytta in. I sann kollektivanda hölls husmöten där de boende diskuterade allt från hur barnen skulle uppfostras, till hur hönsen skulle skötas. I det gemensamma bageriet turades de om att baka bröd till familjerna. Tillsammans anställde de också en barnflicka.
I dag är mejeriet en liten bostadsrättsförening bestående av fem hushåll, där de boende är både medlemmar och styrelseledamöter.
När Gotlands Tidningar besöker mejeriet uppstår genast förvirring. Vilken av alla dörrar ska vi knacka på? För den obekante är det svårt att hitta rätt i det omkring tusen kvadratmeter stora mejeriet. Genom fönstret får vi syn på en kvinna och två barn som står bakar. Hon vinkar glatt och vi letar rätt på dörren som leder till bageriet. Vi får snart veta att de inte bor där, utan endast hyr bageriet.
Innan vi hinner fortsätta vår jakt på rätt dörr dyker Therese Funk upp runt hörnet.
– Följ med! uppmanar hon.
Vi förstår snart att Therese Funk bor i den gamla disponentlägenheten tillsammans med sin man Roger Nilsson och barnen Melker, 14 och Elsa, 10.
Vi tar rygg på henne när hon säkert orienterar sig fram från rum till rum. Plötsligt står vi i ett förråd. Therese Funk plingar på en dörrklocka.
Bakom dörren hittar vi familjen Löfstedt Carlsson, bestående av Åza och Stephan och barnen Bosse, 17, och Tore, 15. En gång i tiden låg den gamla ostbutiken i den här delen av huset.
– Vi hyrde först Barlingbo prästgård men när dåvarande prästen skulle gå i pension fick vi titta oss runt efter något nytt, och jag hade alltid varit nyfiken på det här stället, berättar Åza Löfstedt Carlsson.
Det var även nyfikenheten som fick Therese Funk att flytta hit.
– Vi letade egentligen hus i Visbyområdet. Men så dök det här upp och vi blev fascinerade, säger hon.
Varje lägenhet har två ingångar, en utifrån och en inifrån.
– Det är fantastiskt att bo här, det finns så mycket möjligheter, säger Therese.
Det kan man lugnt säga. Förutom de fem lägenheterna rymmer huset även ett bageri, bastu, gym, verkstad och pingisrum, som även fungerar som festlokal.
– Förut fanns det hästar i stallet, nu hänger de motorintresserade där. Och där gymmet är stod vävstolar när jag flyttade in, berättar Åza.
En stor fördel med att bo som de gör är att det alltid finns en hjälpande hand runt hörnet.
– Vi vaktar varandras husdjur, ger Åza som exempel.
– Om något händer står du aldrig själv, säger Therese.
När vi går runt i det gamla mejeriet kan man inte låta bli att förundras av mejeriets historia. En gång i tiden kunde man köpa ost i 17-årige Bosse Carlssons sovrum. Och i Therese Funks vardagsrum har nog den gamle disponenten bjudit in till en del festligheter. I Lou Åbergs lägenhet fick personalen äntligen vila i sina små tjänstebostäder efter den långa arbetsdagen.
De gamla mejerskornas hårda arbete och den kollektiva andan från 70-talet sitter i väggarna i Barlingbo mejeri.