Mejeriet behöver ett tillskott på mellan 15 och 20 miljoner kronor. Trots den ekonomiska knipan stavas Stafvas nuläge: optimism.
Det är en fantastiskt fin vårdag och solen skiner ikapp med Patrik von Corswant när han hälsar välkommen till gårdsmejeriet vid Stafva gård i Barlingbo.
Hänga läpp är hans sämsta gren. Han blir snarare triggad av motstånd. Patrik von Corswant är en person som hellre kryssar i motvind än glider i medvind.
Men sedan han och hustrun Inger bestämde sig för att satsa på osttillverkning i större skala, att gå från det lilla, lilla ysteriet till en fullskalig stor anläggning, har det mest handlat om kostnader och inte lika ofta om intäkter. Byggnation och inventarier gick loss på runt 27 miljoner kronor.
Situationen i dag präglas av brist i kassan. Han har fått sälja av några tomter och gallrat i gårdens maskinpark och på så vis fått in lite pengar.
Men det räcker inte.
- Vi säljer för dåligt. Och när pengarna är slut kan man inte utvecklas. Banken, alltså Landshypotek, har också tröttnat på oss. Jo, vi betalar punktligt på våra lån. Men det är en kamp om tiden och vi får inte låna mer pengar. Det är därför jag nu knyter kontakter med andra tänkbara finansiärer, säger Patrik von Corswant.
- Tanken är att vi ska hitta en eller två finansiärer som vill gå in i företaget och vara med och driva det. Och visst är det bråttom. Men det har det varit i fyra år, så länge som projektet pågått...
Han medger gärna att det funnits stunder när han känt sig lite tärd och pressad.
- Men viktigast är att jag och hela familjen värnar hälsan, att vi inte dras ner i något. Min eller vår räddning är också det nätverk av människor som vi omger oss med och som förstärker mitt mod, säger han och bedyrar att han mår bra på alla sätt.
Patrik von Corswant säger att han nog var lite naiv i början och trodde att allt skulle gå smidigare än det visade sig göra.
- Men den som är naiv och positiv i sin grundsyn och uträttar något kan i alla fall se tillbaka på något. Andra som aldrig vågar satsa har inget att blicka tillbaka på.
Men för att kunna blicka tillbaka och en dag nöjt konstatera att satsningen blev precis som bra som han tänkte sig, så behövs det alltså mellan 15 och 20 miljoner ytterligare. Ett antal leverantörer väntar på att få sina pengar men har inte fått det. Patrik har förmodligen god hand med dem ändå.
- Man får se till att hålla dem lugna, visa att det faktiskt finns saker på gång. Men det är en hårfin disciplin!
Hans optimism och livsfilosofi tycks hålla kronofogden på avstånd. Men han inser också att det är en tidsfråga innan någon surnar till och plötsligt tar till de rättmätiga regler som finns för att få sina pengar.
- I dag finns i alla fall inte någon som är beredd att trycka på konkursknappen, säger han och ler sitt charmiga leende, det där man fick lära sig hos fotografen för att fåjust det rätta leendet: Säg cheese, alltså "ost"!
I vintras var det nära att det hade trillat in en slant. Men affären med Skånemejerier (som skulle köpa lagret med 15 ton ost) gick i stöpet. Det blev inte en krona på kontot.
Mer försäljning och bättre marknadsföring ska få fart på intäkterna är det tänkt. Sedan oktober arbetar en gotlänning, Niklas Svensson, med just säljsidan. Samtidigt profilerar sig Stafva vid tillfällen som bedöms viktiga.
- Senare i vår ska Grand hotel i Stockholm satsa på gotländska primörer under en hel vecka. Då finns vi med förstås.
Priset för att driva mejeriet vidare blir alltså att någon eller några går in som delägare. Men inte vem som helst. Patrik von Corswant välkomnar inte den som tänker sig en kortvarig förbindelse. Och även om ostproduktionen är basen i mejeriet, finns utrustning på plats för att göra yoghurt, grädde och smör.
Sju sorters ost tillverkas i dag, ytterligare tre är på gång. Så mitt i den ekonomiskt tuffa verkligheten rullar produktionen på.
Patrik von Corswant medger att han i alla fall tänkt tanken att ge upp. Men att ge upp är inte hans grej och hittills har han visat att det rullar på, trots svårigheterna.