Under förra året tog Socialförvaltningen på Gotland emot totalt 2 388 orosanmälningar varav 856 anmälningar hamnade i den så kallade "slaskpärmen".
Om en anmälan inte leder till utredning och barnet inte varit aktuellt hos socialtjänsten sedan tidigare, så finns barnet inte i socialtjänstens register och ska enligt lagen inte heller registreras där på grund av hänsyn till barnet och föräldrarnas privatliv. Men för att tidigare anmälningar inte helt ska försvinna ska de, enligt lagen, ändå sparas och tas hänsyn till vid bedömningen om en ny anmälan inkommer.
– Slaskpärmen är ett gammalt begrepp som har existerat, men här är vi noga med att kalla det för "pärmen". Om vi efter bedömning inte inleder en utredning så sparar vi anmälningarna i pärmen upp till fem år, sedan gallras de bort, säger Lars Olofsson, chef på enheten barn och familj inom Region Gotland.
Finns det risk att man förlorar helhetsbilden gällande något barn eftersom det inte går att söka digitalt bland dessa anmälningar?
– Vi är en mellanstor kommun men vi kommer ihåg sådant som vi hanterat och som varit viktigt. Vi har den kollen på det som kommer in. Vi får lita på vår gemensamma minnesbild, men visst finns det risk att vi kanske glömmer en mindre förseelse efter flera år. Genom att ha kvar papperen kan vi gå tillbaka och leta, vi sparar dem just på grund av det här, säger Lars Olofsson.
Att gå tillbaka och leta i pärmarna är dock tidsödande och vissa ärenden skulle, enligt Lars Olofsson, kunna hamna mellan stolarna.
– Folk kan ju flytta in till Gotland, säger han.
Om en familj exempelvis tidigare blivit anmäld, ligger de handlingarna kvar i den tidigare hemkommunens pärmar.
Åsa Furén-Thulin, sektionschef för avdelningen för vård och omsorg på Sveriges kommuner och landsting, är kritisk till systemet som används i hela landet.
– Det finns en risk när man byter personal och den nya socialarbetaren inte vet att det redan sitter flera anmälningar i pärmen. Man kan inte följa det som hänt tidigare, säger hon.
Hon menar att problemet ligger i lagstiftningen.
– Föräldraperspektivet går först i dag men barnperspektivet borde gå i första hand. Det har vi påtalat sedan 1999. Barnets säkerhet och trygghet måste gå före viljan att skydda föräldrars integritet. För mig är det en självklarhet, säger Åsa Furén-Thulin.
Som GA tidigare skrivit om lever mer än vart sjätte barn på Gotland under sådana omständigheter att någon reagerat på att de far illa. Under de två senaste åren har antalet orosanmälningar ökat med 26 procent.
En del av anmälningarna kommer från polisen.
– Vi kan göra orosanmälningar gällande barn och unga under 18 år där vi känner oro. Det kan exempelvis handla om att de varit på fel plats och blivit inblandade i något, säger ungdomsutredaren Tryggve Karlsson vid polisen på Gotland.
Enligt Tryggve Karlsson fungerar dock samarbetet mellan socialen och polisen på Gotland väl.
– En dag per vecka har vi ett fysiskt möte med socialtjänsten där vi följer upp och går igenom orosanmälningarna, säger han.
På formuläret där man skriver en orosanmälan finns även en ruta som man kan kryssa i om man vill ha återkoppling gällande ärendet.
– Vi kryssar alltid i den rutan. Sen har vi även god kontakt med socialjouren på kvällar och helger, det funkar bra, säger han.