År 2000 lämnade den då 19-åriga Emma Hanquist Gotland, som hon då trodde, för att aldrig komma tillbaka. Drömmen var bort och livsresan fortsatte till olika konstutbildningar runt om i Sverige och USA, tills hon landade i Stockholm för att satsa på karriären som illustratör.
– Jag var alltid så inställd på att livet skulle vara i Stockholm. Men plötsligt en dag slog det mig att man bara går runt och väntar i den staden. Man väntar på bussen, man väntar på tunnelbanan och man väntar på att livet ska börja. Så när vi som vanligt drog till sommarstugan i Hangvar i juni slog det mig plötsligt: det här är ju livet! Och i stället för att packa ihop allt och återvända till huvudstaden som vanligt i september, bestämde vi oss för att köra på känslan och flytta hit – och vi älskar det, säger hon.
Parallellt med flytten har hon just avslutat de sista illustrationerna till barnboksdebuten "Vi smular vi härmar en gök", som kommer ut i bokhandlarna den 27 september.
– Poeten Lina Ekdahl hörde av sig till mig och frågade om inte vi skulle skicka ett utkast till bilderbokstävlingen Castorpriset, där det vinnande bidraget belönas med 50 000 kronor och ett bokkontrakt. Jag skriver ju inte själv, och många andra har frågat om inte jag vill illustrera deras texter – men aldrig skickat över något manus. Så jag sa ja, men trodde inte att det skulle bli någonting av det. Så plötsligt landade Linas fantastiska text i min hand och jag bara kände "hur ska jag kunna komma upp i hennes nivå?!". Men jag blev otroligt nöjd med mina bilder tillslut. Och sen valdes vårt bidrag ut som det vinnande av 317 böcker. Det kändes helt overkligt och fantastiskt, berättar hon.
Med två läsglada barn hemma ser Emma Hanquist många olika böcker varje vecka, och under lässtunderna har hon upptäckt att det råder akut brist på mångfald och kvinnliga huvudpersoner i så gott som samtliga böcker – nya som gamla.
– Med den lilla makt jag har i världen vill jag föra in ett bredare perspektiv. I så gott som varenda bok är alla djur och huvudkaraktärer män, och alla människor vita. Det är rent av orimligt när man väl börjar tänka på det! Den här medvetenheten tar jag med mig i alla mina illustrationer. Jag vill att alla barn ska kunna känna någon form av identifikation när de ser mina bilder och jag tror verkligen att det är jätteviktigt, speciellt för små barn. Och det här, i kombination med att det är otroligt roligt, gör att jag vill fortsätta illustrera fler barnböcker säger hon.