En sensommardag i slutet av augusti är det fortfarande liv och rörelse i markerna kring Bästeträsk. Vid Blå lagunen badar en barnfamilj och med utsikt mot Falholmen står tre husbilar parkerade vid Ar.
På den lilla vägen mellan Skymnings och Hau kommer Kalle Nyberg och Sven Andersson promenerande. De var kollegor och arbetade med miljöfrågor på länsstyrelsen i början av 1990-talet. Efter det att Sven flyttat till Kalmar fortsatte Kalle vid länsstyrelsen, och var handläggare när kalkbolagen sökte nya tillstånd.
– Vi brukade alltid ta den här vägen med bussen när domstolarna gjorde syn. Det är ett gudomligt landskap med myrarna här, när man vandrar bort mot provbrotten, säger Kalle som nu vill visa upp området för Sven.
Medan vi pratar närmar sig en örn på himlen. Sven får några fina bilder med kameran.
– Jag hoppas att arbetet med en nationalpark går i lås. Då skulle man kunna göra det här området ännu mer tillgängligt, säger Kalle Nyberg.
Arbetet med en förstudie om en nationalpark är inne i sin slutfas. Två viktiga frågor har varit att kartlägga hur området används i dag och vilken inställning lokalbefolkning, företag och organisationer har till en nationalpark.
– Målet var att få prata med så många som möjligt. Vi började med att skicka brev till 300 fastighetsägare. Sedan har vi talat med 165 personer, berättar Jenny Lundahl som genomfört förstudien tillsammans med Karolina Johansson.
– Det har varit möten i olika konstellationer, ibland familjer, andra gånger med grannar, tillägger hon och påpekar att man undvek stormöten.
Av de 165 personer projektledarna samtalat med är 149 positiva till en nationalpark. Elva håller sig neutrala och fem har uppgett att de är negativa.
– Jag trodde inte att så många skulle vara positiva, säger Jenny Lundahl.
Hon tycker att osäkerheten för kalkbrytningens inverkan och oron för vattnet märkts i svaren.
Bland lantbrukarna i området finns både de som är negativa och de som är positiva.
– En del är inte negativa till en nationalpark, utan är emot förändring. De vill inte ändra på något, säger Karolina Johansson.
Olov Söderdahl, som var med och startade föreningen Bevara Ojnareskogen 2005, är inte förvånad över att så många är positiva.
– Det har skett en förändring över tid. Jag förstår att många var negativa till föreningen när den startade. Det handlade om många arbetstillfällen. Men efter hand har allt fler insett hur viktig vattenfrågan är, särskilt de senaste två åren. Nu pratar alla om bristen på vatten, säger han.
Nästan en tredjedel av de 10 900 hektar som förstudien omfattar är redan skyddad som naturreservat. Olov Söderdahl tycker ändå att det finns anledning att bilda en nationalpark.
– Staten får ta ansvar på ett helt annat sätt då. Man skulle kunna rusta upp vägarna och göra området mer tillgängligt, bygga ett Naturum för att visa upp den unika naturen, säger han och berättar att det var intresset för floran som gjorde att han och hustrun Kristina köpte gården vid Nors för 25 år sedan.
När förstudien förankrats hos de fyra myndigheter som deltar i arbetet (Naturvårdsverket, länsstyrelsen, Region Gotland samt Havs- och vattenmyndigheten) ska de avge en gemensam avsiktsförklaring i höst. Tycker samtliga att arbetet bör fortsätta görs sannolikt en fördjupad analys under vintern och våren. Enligt den ursprungliga tidsplanen ska en gemensam avsiktsförklaring om att bilda en nationalpark tas i maj 2018.
Att bilda en nationalpark tar tid. Ett exempel är Åsnen i Småland, där arbetet startade 2011. Förra veckan lade Naturvårdsverket fram det slutgiltiga förslaget för beslut hos regeringen.