Ingmar Bergman skulle av många beskrivas som legendarisk teaterregissör, världsberömd filmskapare och enastående författare. Ett geni utan dess like. Men likväl som han hyllats för sina starka och intelligenta kvinnoporträtt på vita duken, har dessa också ställts i kontrast till hans utåtagerande ledarstil och hans många kärleksrelationer med skådespelare som, utan tvekan, stod i beroendeställning till honom. Ett ämne som, inte minst i kölvattnet av höstens metoo-rörelse, gjort sig gällande att diskutera. Genikulten kring Bergman, och frågor kring manliga genier och kulturmän är ämnen som årets Bergmanvecka (25 juni-1 juli) valt att ta fasta på. Något som Emma Gray Munthe, nyutnämnd konstnärlig ledare för Bergmanveckan, menar är oundvikligt.
– Frågan om manliga genier har ju varit aktuell i flera decennier. Men det är klart att metoo-rörelsen underlättat, att många kulturmän ifrågasatts. Nu har vi ju sett vad genikulten kan ge utrymme för på arbetsplatser.
Emma fortsätter:
– Det är snarare så att det skulle vara omöjligt att inte ta upp frågan om genikult 2018.
För att diskutera frågan har Bergmancentret bland annat bjudit in regissörerna Sanna Lenken och Fijona Jonuzi samt skådespelaren David Wiberg. Den sistnämnde kommer till exempel spela upp ett utdrag ur sin hyllade monolog ”Det gulliga pojkslemmot” – här med en Bergman-twist. Andra exempel är producenten Katinka Faragó och skådespelaren Reine Brynolfsson, som båda har jobbat med Ingmar Bergman, som ska prata om sina erfarenheter av den svenska film- och teatervärlden. Vad gästtalarna sedan väljer att säga om arbetet med just Bergman är helt upp till dem, menar Emma Gray Munthe:
– Hans relation till kvinnor var komplex. Det väcker svåra frågor, det är såklart att man inte kan låtsas som ingenting. Samtidigt är det inte vår roll att vara moralpoliser.
Men för den som vill veta mer om hur filmkreatören levde sitt liv ska utbudet inte lämna någon besviken. Bland annat visas Marie Nyreröds film om Ingmar Bergmans stormiga relation med journalisten Gun Grut, med ett efterföljande samtal med deras gemensamme son, regissören Ingmar Bergman Jr. Även Jane Magnussons dokumentär, som följer Bergman under hela året 1957, och Margarethe von Trottas intervjufilm med bland annat skådespelaren och regissören Liv Ullman och regissören Ruben Östlund som intervjuobjekt kommer att visas.
Onekligen har Bergmans privatliv bringat stort intresse, och få regissörer har lyckats nå den närmast ikonstatus som han gjorde.
Att då i någon mån kritisera den genikult som eventuellt finns kring Ingmar Bergmans arbete har inte alltid varit självklart. I slutet av 1980-talet kritiserades en kulturjournalist hårt efter att ha skrivit en artikel om ”Bergmans knähundar” och svassandet kring hans återkomst till Dramaten. Något som ledde till att många ställde sig frågan: Är det bara Ingmar Bergman själv som har rätt att kritisera Ingmar Bergman?
Så hade den här diskussionen om manliga genier och kulturmän kunnat hållas under Bergmanveckan om Ingmar Bergman hade varit vid liv?
– Det är ju ett förändrat samhälle i dag. På grund av många saker sammantaget. Att inte ta upp de här frågorna 2018 skulle väcka större uppståndelse idag, säger Emma Gray Munthe.