Vid 06-tiden samlades ett 60-tal personer för att med gemensamma krafter driva ihop 50 ston, 35 föl och en hingst på det 200 hektar skogsbetesområde som utgör de viltlevande gotlandsrussens område.
– Det finns de som har köpt på hemsidan och inte sett sitt föl. Då vill de vara med och driva ihop flocken, säger tillsynsmannen Ingvar Andersson som dagligen, året om, ser efter russen.
Intresset är stort, även på fastlandet, för att köpa ett föl från ursprungsflocken. Inför gårdagens russpremiering fanns tio hingstföl och tre stoföl kvar av de 35 som fötts i år. För den som går i köptankar kan det vara bäst att passa på, eftersom hingsten Qvitt inte har kunnat sköta avelsarbetet som tänkt.
– Han fick en fästingsjuka och vansinnigt hög feber. Jag fick ta hem honom i början på juni, säger Ingvar Andersson och berättar att febern kan ha påverkat fortplantningsförmågan.
Qvitt kommer därför att få flera extra veckor på sig, för att betäcka de ston som inte har blivit dräktiga.
– Det kan bli så att det inte blir så många föl nästa år, säger Ingvar Andersson.
Sjukdomar hör annars till ovanligheterna för gotlandsrussen.
– Man behöver inte ruinera sig på veterinärkostnader. Och de är lättlärda och har bra mentalitet, säger rutinerade domaren Kurt Larsson och berättar att han under sina 45 år som domare bedömt närmare 90 000 hästar av olika raser.
Kurt bor mellan Borås och Varberg. Där har han 100 russ, varav 26 är föl.
– Mitt hjärta klappar extra för gotlandsrussen. Det är inte bara hästarna. Man har ett gemensamt intresse, tycker om att prata med och trivs ihop med det här folket, sammanfattar han den sociala biten av att äga gotlandsruss.
Med fjolårsfölet Vera gnäggande i grimman hör Lotta Torberg, Träkumla, till den typiska köparen: Medelålders kvinna som vuxit upp med ett russ som sin bästa vän.
– Det är hela din släkt, säger Lotta Torberg lugnande till Vera och berättar att hon red på russ som barn och att längtan efter att få äga ett i fjol blev för stor.
Köpet av Vera innebar en mycket kär kompis.
– Hon är nyfiken och jättesocial. Vi går på söndagspromenader och morgonpromenader, säger hon och berättar att målet är att Vera ska bli en trevlig ridhäst för barn.
Lite nervös ledde Lotta in Vera i domarringen inför flera hundra besökare. Vera skötte sig bra och Lotta hoppades på fina poäng, som kan gynna mamman som går kvar i den vilda flocken hos Sambetesföreningen Lojsta hed.
– Jag tycker att det är så fint att de bevarar russen, säger Lotta Torberg.