Billackerarna Fanny Hafdell och Christian Sundberg står och jämför ett gäng färgkort i olika röda nyanser. Den här veckan är det Christian som ansvarar för att slipa och Fanny som håller till inne i lackeringsrummet på Gotlands plåt & billack.
– Vi byter uppgifter varannan vecka. Det är skönt tycker jag för då blir det inte så enformigt, säger Fanny Hafdell och fäller ner visiret på skyddsutrustningen.
Hon trycker vant upp den tröga dörren och går in till den orangea bilen som väntar på att sprayas med ytterligare ett lager klarlack. I en amatörs näsa luktar det nästan som att måla naglarna, men gånger hundra. Fanny drar fram och tillbaka med sprayen tills bilen har blivit kraftigt röd.
– Jag gillar hur man kan ändra utseendet på bilen bara genom färgen, säger hon när hon är klar.
Att Fanny skulle bli billackerare har varit givet ända sedan hon började köra epa-traktor och testade att lackera både den och mopeden. Då var hon tonåring och bodde tillsammans med föräldrarna vid Valleviken.
– Varken mamma eller pappa var bilintresserade. Men jag har alltid gillat färg och form.
Så, när det var dags att välja gymnasieinriktning sökte hon till lackeringslinjen i Falun. Att flytta helt själv till en ny plats var en utmaning i sig, men Fanny fick stort stöd av sin lärare Björn.
– Det var speciellt att flytta, men jag trivdes bra. Och Björn stöttade mig genom allt. Det var också han som rekommenderade mig till kursen för att få gesällbrev. Nej, nu måste jag in och lacka igen, avbryter hon och försvinner snabbt.
Samtidigt kommer chefen Lars-Åke Hägglund gåendes med ytterligare några färgkort i handen.
– Fanny gör ett riktigt bra jobb. Precis som alla andra här också, säger han och gör ingen skillnad på att hon är kvinna.
Men faktum är att Fanny, än så länge, är Gotlands enda kvinnliga billackerare.
Att vara en av få kvinnor blev hon också van vid under tiden som värnpliktig i Skövde. Den obligatoriska värnplikten gjorde hon direkt efter gymnasiet, och när den var avklarad efter nio månader flyttade den nu 21-åriga gotländskan tillbaka till ön. För lite mer än ett år sedan började hon sitt jobb som billackerare.
– Jag är väl hemkär på något sätt och ville tillbaka. Att jobba som lackerare känns lika bra som det gjorde när jag började. Jag minns när vi skulle göra en övning i skolan som gick ut på att lackera dörrar med motiv. Jag skrev GTR (bilmodell) och blev så stolt. Då tänkte jag det här är verkligen rätt. Det är det här jag ska göra, berättar Fanny.
Till en början drömde hon om att lackera lastbilar och göra motiv, men viljan att bo på Gotland vägde tyngre och här finns dessvärre inte den möjligheten. Men Fannys drömmar har inte tagit slut där. Att få gesällbrevet är en annan av dem, och den drömmen är hon bara veckor ifrån att förverkliga. Gesällutbildningen äger rum i Danmark och efter sommaren hoppas hon kunna återvända dit för andra delen av den och för att avlägga gesällprovet.
– Jag gillar att ha mål och något att kämpa för. Det är också för att se att jag kan, och boosta upp självförtroendet.
Tidigare i år kvalade Fanny också in till SM i billackering, men på grund av coronapandemin har mästerskapet tyvärr ställts in.
Vad blir det för mål efter gesällbrevet?
– Jag vet inte ännu, men det får jag fundera på, säger hon.