Det har knappt gått en vecka sedan de låg på knä på en strandäng i Flunting och bekämpade den invasiva arten Kotula. I veckan som gick har de ägnat sig åt att rycka upp stora bestånd av pipört vid stenkusten i Bläse. Mia Norderbrim från Skogsstyrelsen och ansvarig för de naturnära jobben var tidigare bosatt här i närheten. Hon säger att hennes hjärta klappar lite extra för just det här området och minns första gången hon fick syn på pipörten här:
– Det var för ett par år sedan vid vår strandbod här nere. Jag tänkte, oj, vilken fin blomma!
Där och då visste hon inte att den perenna blomman hette pipört och växer naturligt i Sydeuropa. Här förekommer den ofta som prydnadsväxt och har en enastående förmåga att sprida sig med hjälp av sina fröer i miljöer som den trivs i.
Hur har den kommit hit?
– Det är en trädgårdsrymling. Det går att köpa fröer för att så hemma i trädgården. På många ställen fungerar det utmärkt, men just på sådana här platser som är karga, torra och med mycket sol trivs de utmärkt och kan spridas snabbt.
Vi står i ett hav av pipört som Mia Norderbrim beskriver som epicentrum. Det är härifrån de spridit sig ner mot havet. Närmare strandkanten växer blombestånden glesare, men tittar man lite närmare på marken ser man hundratals små skott som skjuter upp mellan stenarna. Troligen kommer den vackra stenkusten inom kort att vara täckt av blomman om ingenting görs. Mia Norderbrim bedömer att den redan har spridit sig inom ett område på tre hektar.
– Där uppe är det nog kört, men det här området närmast havet kan vi kanske rädda.
Länsstyrelsen samordnar åtgärderna mot de invasiva arterna och myndigheten har i det här faller beställt arbetsinsatsen från Skogsstyrelsen som ansvarar för de naturnära jobben. De sysselsätter personer som står en bit från arbetsmarkanden.
– Utan de naturnära jobben hade vi inte kunnat genomföra den här insatsen, konstaterar Mia Norderbrim.
Metoden som arbetsgruppen använder går ut på att rycka upp så många blommor man hinner med, packa ner i sopsäckar och köra till återvinningen i Visby. Det är ett svettigt arbete som kräver en hel del styrka på grund av blommans kraftfulla rötter.
– Tänk om man hade vetat när man först såg den och börjat bekämpa den redan då, suckar Mia Norderbrim.
Det finns alltså inget förbud mot att köpa och så pipörtsfröer hemma i trädgården. Blomman finns heller inte uppsatt på någon lista över invasiva arter och den kan därför vara svår att anmäla till appen "invasivaarter.nu".
– Listorna tar inte hänsyn till lokala bekymmer. Därför tror jag tror att vi måste sluta stirra oss blinda på listor för just här tar ju pipörten över.
Mia Norderbrim hoppas att man ska kunna genomföra ytterligare en insats här i Bläse till hösten och kanske till våren innan blomningen är igång. Hon säger också att man inte kan banna folk för att de utbyter sticklingar och växter. Det är bara genom mer kunskap och information som man kan hejda problemet med invasiva arter.
– Jag tycker att man ska ställa sig frågan om den här växten verkligen hör hemma här när man köper fröer, byter växter eller sticklingar med varandra. Mitt råd är att man tar en extra tankevurpa. Ska jag verkligen köpa en blåklocka som är odlad i Spanien? Ska vi verkligen ha den här? Ska jag verkligen strö ut den här ängsblandningen här? Tänk om vi kunde få fram fröpåsar med inhemska ängsblommor.