Fem förlorade år med borrelia

Ett par höftleder har han bytt ut, men i övrigt har Villy Malmquist i Boge haft lyckan att vara frisk. Så var det ända till den där natten våren 2003 när Villy vaknade av en stark smärta i armen.
- Det var som att någon körde en tandad borr genom hela armen, minns Villy.
Morgonen därpå var handen svullen och där hittade han också en liten fästing.
Där började Villys liv med en borrelia som så småningom fick fäste i både nerver och leder. "Badda med alsolsprit", var det första råd som Villy fick. När det inte blev bättre sökte han vård igen, men fick rådet att vänta och se.
- Efter bara några veckor kunde jag inte ens gå 25 meter utan att bli andfådd, berättar Villy.
Värken flyttade sig mellan olika ställen i kroppen, huden blödde utan orsak och tröttheten tilltog. Villy fick svårt att svälja mat och förlorade balansen. Plötsligt kunde han inte cykla längre.
De många vårdgivare som följde Villy under de här åren gjorde insatser, men Villy Malmquists egen berättelse präglas av känslan av att alla trodde att han var inbillningssjuk.

"Tar livet av mig"
- Jag blödde varenda dag och hade en sprängande värk i huvudet. Efter tre och ett halvt år tänkte jag att "får jag ingen hjälp så tar jag livet av mig".
Willy bestämde sig för att bli sin egen doktor. Han beställde hem antibiotika från ett annat land och doserade enligt en ordination som han fått av en av de läkare han stött på längs vägen. I flera år höll han på med det.
- Jag hade inget annat val. Så fort jag slutade kom värken tillbaka.

Tv-program
Villy kände sig bättre, men var fortfarande matt. Då råkade han se ett tv-program om en tysk läkare som behandlade borrelia-patienter med stora mängder antibiotika.
Med hjälp av tysk-talande sommargrannar kom Villy in kontakt med läkaren och blev kallad till hans klinik i södra Tyskland. Villy fick en fyra veckors kurs med både dropp och tabletter och efter två veckor kom vändningen. All värk var borta och balansen var mycket bättre.
Fem år efter den där natten i maj 2003 hade Villy Malmquist blivit frisk.

Besviken
I dag är Villy besviken på den svenska sjukvården. Han tror inte att smittan skulle ha fått fäste om han hade fått behandling från början och inte fått rådet att "badda med alsolsprit". Åren mellan 2003 och 2008 är år som Villy Malmquist helst skulle ha velat slippa.
- De fem åren skulle jag bara vilja dra bort ur almanackan.
För att ändå få någon form av mening ur dessa år vill Villy i dag hjälpa andra och få dem att våga pröva andra metoder. Men framför allt tycker han att svenska läkare ska lära sig mer om borrelia:
- Har man inte den där röda ringen som många får runt fästingbettet så får man ingen behandling.

Resistenta bakterier
Smittskyddsläkaren Sven Blomqvist håller med Villy om att sjukvården ibland kan ha svårt att diagnostisera borrelia om den röda ringen inte finns där. En obehandlad borrelia kan sedan leda till neuroborrelios, där också nervsystemet påverkas. Men han tror inte på de tyska läkare som förespråkar långa kurer med antibiotika.
- Man vinner ingenting på att behandla med antibiotika mer än 14 dagar. Efter en sådan kur är alla bakterier döda och kan inte bli dödare.
Att Villy valde "egenvård" med en flera år lång antibiotika-kur tycker Sven Blomqvist är helt förkastligt:
- Det är på det viset vi får resistenta bakterier.
Det går inte att dra några slutsatser av det faktum att Villy är frisk i dag. Ett enda fall ger ingen vetenskaplig bevisning. Villys tillfrisknande kan ha helt andra orsaker, menar Sven Blomqvist:
- Kanske berodde hans symptom inte på borrelia. Många sjukdomar har en stor spontanläkningsfrekvens. Och tron betyder också mycket för hälsan.

Fem förlorade år med borrelia

Det började med att armen värkte. Villy Malmquist i Boge hade fått borrelia. Efter flera år med balansrubbningar och smärta ville Villy inte leva längre.Då bestämde han sig för att söka egna vägar från smärtan.