Det är ett dyrt kakel som knappast får pryda ett helt badrum. De flesta köparna har använt det som dekor i främst kök och badrum. Med åren har Nils intresse för kakelugnar och gamla arbetsmetoder vuxit, och han har bland annat gjort en del jobb åt Riksantikvarieämbetet.
– Ibland fattas det delar på gamla kakelugnar och då har jag gjort kopior. Tidigare gjordes dessa i gips men jag gör som förr i tiden, tillverkar kakel av lera som sedan glaseras, säger Nils Ljung.
Idag finns nytillverkade kakelugnar att köpa som går snabbt att sätta upp eftersom de endast består av ett fåtal delar. Men de är inga riktiga kakelugnar, menar Nils Ljung. Ugnarna är ”klädda” med ett tunt kakel för att se ut som de gjorde förr.
– Gamla kakelugnar har en glansigare yta, de nästan skimrar. När jag håller på med de här gamla ugnarna, de är så vackra och jag lär nästan känna dem som gjort dem, då vill jag inte hålla på med de nya, säger Nils Ljung passionerat.
På 1700-talet spreds kakelugnen i Sverige. Till en början var det bara överklassen som hade råd med dessa eldstäder, men i mitten av 1800-talet fick lantbrukarna det bättre ställt och kakelugnsmakarna fick gott om arbete.
Vid den här tiden fanns ett tiotal kakelugnsmakare på Gotland, spridda över ön. Så småningom började kaklet även tillverkas på fabriker. För cirka 90 år sedan dog kakelugnsmakeriet ut när centralvärmen gjorde sitt intåg.
– I Visby fanns en fabrik, Cedergrens, där man kunde göra vackra dekorer. De lokala kakelugnsmakarna kunde annars bara göra stänkdekor, förklarar Nils Ljung.
Tyvärr signerade kakelugnsmakarna inte sina verk. Inventeringar har gjorts av gotländska kakelugnar och kakelugnsmakare men det är svårt att säkert säga vem som är upphovsman.
– Oftast var de gjorda av någon som inte bodde mer än några mil bort, berättar Nils Ljung.
Han förklarar att trots att kakelugnarna inte var signerade kan man ofta ändå gissa sig till vem som var tillverkaren. På kakelugnens stil och reliefer kan man se ungefär när den tillverkats och beroende på var på Gotland den finns kan man koppla ihop den med vilken kakelugnsmakare som fanns i närheten vid den tiden.
Några av de mest kända kakelugnsmakarna är släkten Berg som i flera generationer gjorde kakelugnar på Gotland. Pappa Berg var verksam i Klinte och när hans fyra söner följde i hans fotspår spred de sig över ön och etablerade sig i Boge, Alva, Klinte och Visby. De fyra bröderna var verksamma under mitten och slutet 1800-talet och deras kakelugnar är ganska typiska för sin tid och inte helt ovanliga.
– Alla kakelugnar har en själ och en historia. Om man sätter sig in i historien och förstår sammanhanget då blir också kakelugnen intressant, säger Nils Ljung.