När Karin Thålins mamma AnnaStina var sex år gammal, 1948, fick hon i julklapp en nyckel i en tändsticksask. Besvikelsen var stor eftersom hennes bror fått så många roliga julklappar. Vad skulle hon med den till? Med nyckeln i handen fick hon följa med ner till pappans källarverkstad och där stod ett dockskåp som han byggt helt själv. Ett dockskåp som senare skulle ärvas av barnbarnet Karin.
– De allra finaste möblerna började min morfar, som hette Sven Dahlbeck och kommer från Djurö, att göra när han blev pensionär på sjuttiotalet, berättar Karin Thålin.
I dag står dockskåpet i familjen Thålins vardagsrum i Vallstena och hör och häpna, inte ett enda föremål har försvunnit eller gått sönder under årens lopp.
– Fast ett tag var huvudnyckeln till entrédörren borta så den gick inte att låsa upp, skrattar Karin Thålin.
Minnen
Hon minns tydligt när hennes morfar uppmanade henne och hennes bror Niklas att steka pannkakor på spisen och den dag då han föreslog att de skulle testa den nya radion och att allt, till deras stora förtjusning, fungerade!
– Och fyller man bara på vatten i vattencisternen så kommer det rinnande vatten ur alla kranar och det går faktiskt att spola på toaletten! Det går dessutom att elda i den öppna spisen, säger Karin. Att det fungerar vet hon med säkerhet för, som hon säger, ”min bror och jag har provat allt!”.
Om man vänder på varje möbel så står där vilket år den är tillverkad och hur många timmar den tagit att göra. Rent generellt gäller regeln: ju mindre och pilligare grejer, desto längre tid har de tagit att bygga.
– Alla möbler är skalenliga kopior efter de möbler som min morfar och mormor hade, så alla möbler finns så att säga i verkligheten, berättar Karin.
Tvättstuga
I tvättstugan är golvet, som sig bör i en grovtvättstuga från 1940-talet, i betong och badrummet har klinkers som Karins morfar tillverkat för hand, bränt och glaserat. Handfatet är av glaserad keramik och toalettringen är tillverkade i bakelit. Naturligtvis är köket fullt utrustat med stekpannor, mjölburkar, bestickslådor, en sopborste med äkta tagel och en mortel i mässing. I köket finns även fint arbetade bestick som är hamrade och formade i silver. Soppsleven har till och med ett litet, svarvat handtag i bakelit. Dessutom finns det, för att nämna en del, tavlor, spelbord, allmogesoffa, sminkbord, eldgaffel och pigtittare.
– En av de föremål som min morfar var allra mest stolt över var burken i köksfönstret som är svarvad i bärnsten och som har ett korklock!
Dockskåpet har hon aldrig lekt med på det sätt som man tänker på när man pratar om lek. Det är nog förklaringen till att allt finns kvar. Istället fick hon som liten ett Lundby-docksskåp för lek med lite tuffare tag men det visade sig vara skillnad på byggmästare.
– Det första jag gjorde var att trycka ner dörrhandtagen för att öppna dörrarna och då gick de sönder, jag var ju van vid handtagen min morfar gjort som har fjädring! säger Karin och skrattar åt minnet.
Husägare
Dockskåpet har Karin haft helt i sin ägo sedan hon var i 17-18-årsåldern då hon fick överta det av sin mamma men det var först i samband med att hon och maken Patrick köpte ett stort hus i Vallstena som skåpet hämtades från föräldrahemmet. Visserligen är det ett litet hus vi talar om men det tar onekligen en hel del plats i ett hem. I dag har det hittat sin rätta plats i familjens stora sal. Planer finns nu på att beställa en stor glasskiva som lock på dockskåpet så att huset kan användas som hörnbord vid soffan och man kan kika rakt ner på de olika rummen. Mörka vinterkvällar är det bara att tända elbelysningen.
– Tänk att allt fungerar och har en sådan passform, i dag kan man knappt köpa en vanlig möbel där lådorna går att dra ut, säger Karin.
eva.hc.nystrom@gotlandsmedia.se