ATLINGBO: En gömd del av världen

-Turkcypriotiska och grekcypriotiska konstnärer bor bara fem minuter från varandra i samma stad - men kan inte träffas trots att de vill det, berättar konstnärinnan Helena Andreeff som bor vid Isums i Atlingbo.

- Då föreslog författaren Peter Curman att de skulle träffas på neutral plats, på Gotland som är en annan ö. Så femton konstnärer, författare, dansare och musiker från den turkiska delen av Cypern och lika många från den grekiska delen har varit här och arbetat tillsammans hos oss.
Och de är inte de enda som kommit långväga ifrån för att bo och verka en stund hemma hos konstnärsparet Staffan Laurin och Helena Andreeff vid den ståtliga gamla gården; de har kommit från Turkiet, från Tanzania, Uganda och från Indien

-Människor från alla våra verksamheter runt om i världen dyker upp här, säger Helena Andreeff.

-Vi har ungefär trehundra besökare under ett år. Vi är inte ensamma många veckor, berättar Staffan Laurin.

-Det här är en arbetsplats, inte en "gloplats".
När det inte är internationella gäster vid Isums fungerar gården i stället som en lokal samlingsplats, berättar Staffan Laurin.

-Vi har konstföreningar här, vi visar film, har jazzaftnar och poesiaftnar, vi har sockendagar och bakar bröd...
-...och brygger dricku, kompletterar Helena Andreeff.

Isums ligger insmuget i kilen mellan vägarna mot Väte och Mästerby (om man kommer länsväg 142 norrifrån).

Men mangårdsbyggnaden är hög och man ser den varmgula fasadfärgen från båda vägarna. Den har varit ett landmärke länge, åtminstone sedan 1600-talet, och här var länge gästgiveri.

1876 grundades här Gotlands första - och Sveriges åttonde - folkhögskola. Den höll till på övervåningen i några år innan den flyttade till Hemse 1881, där den fortfarande ligger.

Men som så många andra gotlandsgårdar med ett stolt förflutet förföll den på 1900-talet innan Staffan Laurin tog hand om den.

-Jag hade flyttat till Stockholm men ville ha ett hus på Gotland - ett litet hus. 1968 hittade jag Isums i en torpbilaga till Allt i Hemmet, berättar Staffan Laurin.

-Det hade stått tomt i mer än tio år och köksdörren gick inte att stänga men majsolen lyste in i salen jag blev förälskad i stället, i rymden och stämningen.
Han köpte Isums 1969 och hade det som sommarhus i flera år. Mycket annat gick det inte att ha det till.

-Det hade aldrig varit elektricitet här - det drog vi in i början av 1990-talet - det var pump på gården, utedass och inget avlopp.
Staffan Laurin flyttade tillbaka till ön och till Isums 1988.

-Då bodde jag i drängkammaren i flygeln. Jag gav mig själv två år för att se vad gotlänningen i mig kunde göra med huset, berättar han.

Samma år träffade han Helena Andreeff och de blev ett par fem år senare. Då flyttade Staffan Laurin hem till hennes hus i Klinte.

-Isums var ingenting att bo i. Jag kände mig främmande för det, det var så ohyggligt mycket att göra, säger Helena Andreeff.

-Du sa att du inte skulle flytta in om jag inte gjorde ett badrum, minns Staffan Laurin.
Under åren har stora delar av mangårdsbyggnaden renoverats av länsstyrelsen och elever från byggnadsvårdsutbildningen på Högskolan på Gotland. Men något badrum har det ännu inte blivit - inte i huvudbyggnaden.
I stället har det blivit så att Helena Andreeffs och Staffan Laurins hem finns i den gamla ladan.

-Vi började riva bort det som skulle rivas bort för femton år sedan. Vi ville ha en arbetsplats, en ateljé. Sedan växte det fram att här kan vi också bo, säger Staffan Laurin.
-Min mamma var skulptris och renoverade hus och min pappa hade båt. Jag fick tidigt lära mig att hantera hammare och spik, berättar Helena Andreeff.

I dag är ladan ett spännande boende i flera etage och med en stor ateljé i bottenvåningen. Huset är också fyllt av artefakter från jordens alla hörn, insamlade under parets många resor och vistelser utomlands.

Men på somrarna finns sovrummet fortfarande en trappa upp i det stora gula huset, intill den pampiga salen med takmålningar.
-Jag kanske är jävig, men jag tycker att det här är ett av de finaste husen på Gotland, säger Staffan Laurin.

-Det ska vara ett ställe för skapande människor som uppskattar den här miljön. Man äger inte ett sådant här ställe, man förvaltar det bara en tid och då är det bara bra om andra också får ta del av det.

ATLINGBO: En gömd del av världen

Inbäddad i djupaste grönska mitt på ön ligger en gammal gotlandsgård. Man skulle kunna tro att den här platsen ligger så avskilt och isolerat som bara är möjligt. Men i själva verket är det precis tvärtom: på Isums gård i Atlingbo träffas folk från hela världen.