Bland mossa och lava på Mysingen

Och som en mindre gård ter sig Ainas trädgård. Med tre mindre bostadshus, två växthus och flera uthus, så är trädgården minst sagt full av komponenter. För att inte tala om allt det som gör en trädgård - dammen, rabatterna, träden, blommorna och skulpturerna.
- Nu, såhär i april, ser det inte mycket ut för världen, ursäktar sig Aina Kullberg, när hon välkomnar mig in till sitt livsverk.
På sommaren, när perennerna blommar och de utsatta plantorna vuxit till färgglada praktpaket tillsammans med unika trädsorter från världens hörn, då trivs Aina som bäst. Och vill gärna visa upp sin trädgård för intresserade fantaster.
- Det kommer ibland mindre busslaster hit, de flesta som kommer och tittar är andra trädgårdsägare från fastlandet, men även utomlands ifrån, som Estland, berättar hon.

Trädgårdsveckan
Som medlem i föreningarna Trädgårdsön Gotland och Svenska Trädgårdsamatörer, får hon möjligheter att hålla kontakt med andra trädgårdsälskare. Det allra viktigaste under året för Aina är dock Trädgårdsveckan som årligen anordnas vid Paviljongsplan i juni månad.
- Det är så mycket trevligt folk, fint folk, som klär upp sig. Och jag får möjlighet att tjäna en mindre hacka på att sälja mina plantor, förklarar Aina.
Att 75-åriga Aina Kullberg är stolt över den porlande och lite snårigt charmiga trädgården i Västerhejde går inte att ta miste på. Och stolt bör hon vara.
- När jag och min man flyttade hit för 33 år sedan fanns här just ingenting. Jag har planterade allt som finns - varenda liten gran!
- Jag har nog lite mer än en vanlig trädgård, fortsätter Aina konstaterande men ödmjukt.
Mitt i trädgårdslandskapet finns en jordkällare täckt av allehanda vegetation.
- Till och med denna har vi anlagt själva - visst är den häftig! Utbrister hon.

Från Indien till Gotland
Aina Kullberg har jobbat med trädgård under delar av sitt liv, och hon växte upp med en pappa som hade en egen plantskola och butik. Men enligt henne själv är hon ingen expert - och med tiden har hon mer och mer börjat göra det hon orkar och kan. Mossan i gräsmattan har hon slutat bry sig om för länge sen - ja, hon rent av verkar gilla den.
- Den passar in i omgivningen. Många pratar om mossa hit och mossa dit, men jag har varken tid eller ork att göra något åt den. Mossan kan gärna få finnas här för min del, den är mjuk att gå på.
Det var det om mossan ja.. men lava? Jo, det har hon gott om. I form av lava-sten i skulpturer från Indien. Avbildade mänskliga väsen med stora utmejslade händer och fötter, såväl som ansiktsdrag. De mystiska stengubbarna som står lite här och var i Ainas trädgård, har hennes son låtit frakta hem åt henne från det hinduiska landet i öst.

Nyvaken trädgård
Dammen är ändå Ainas ögonsten. Här porlar vattnet på sommaren och guldfiskarna har precis börjat vakna ur sin vinterdvala. I morgon ska det stora arbetet med att rensa upp i dammen påbörjas.
- Men då kommer det en kille och gör det. Det klarar jag inte själv, säger Aina. Faktum är att det är mycket som behövs göras. Som alltid med trädgårdar.
- Varje gång jag går ett varv hittar jag något. Men jag kan bara göra det jag mäktar med, säger Aina Kullberg, 75, och ursäktar sig än en gång med att trädgården av naturliga skäl inte är hälften så vacker denna aprildag som vilken annan dag i juli.
Men Mysingen vid Lunds västra i Västerhejde är allt annat än en konventionell trädgård - här finns så mycket mer annat att se på än blommande Rhododendron och spirande Klematis. Nu råkar det dock vara så att även favoritväxten Klematis finns - i mängder - i Ainas trädgårdslandskap. Tills Klematisen vuxit upp och blomstrat ut, tillbringar Aina många välbehövliga soltimmar i en skön stol vid den höga häcken bredvid växthusen. Alltid med ett vakande öga på knakande växter och knoppar som brister.

Bland mossa och lava på Mysingen

När Aina Kullberg och hennes framlidne make Björn flyttade till huset vid Lunds västra i Västerhejde på 1970-talet, gav de platsen namnet Mysingen - lite som ett gårdsnamn.