Texten är från bilagan Bo Bra.
Den stora gården Gandarve i Vänge omfattar elva byggnader: fyra bostadshus, en ladugård, två maskinhallar, en verkstad, en gammal smedja med snickarbod, magasin och vedbod.
Då är inte de mindre byggnaderna inräknade som exempelvis utedass och garage. Enbart huvudbyggnaden består av två våningar på 240 kvadratmeter och har 24 fönster.
Som ni förstår är det mycket att sköta, vårda och hålla efter och det är precis det som Bodil och Carl gjort i många år. Rivit och byggt upp, målat om, vårdat och fräschat upp för att om några veckor kunna lämna över, det är viktigt, en välskött gård till nästa ägare. En köpare som de är mycket glada över ska ta över, "en jädrans duktig kille" som Carl uttrycker det, och som tidigare sommarjobbat på gården.
–Sönerna är inte intresserade av att ta över. De har jobbat här och vet precis vad de säger nej till, säger Carl och fortsätter:
–Det känns bra, nu hamnar gården i goda händer, säger han och kisar med ögonen då vi vandrar runt bland alla byggnader. Utomhus är det bländande kritvit snö, runt omkring oss är det är tyst och stilla. Numera är alla djuren borta, sönerna utflugna och inte ens hunden finns kvar. Gandarve gård ligger stor och stolt belägen på en liten höjd i slutet av en väg där få passerar.
–Det är nästan för lugnt nu, ganska dött, konstaterar Carl och ser sig omkring. Bodil skrattar och tillägger att så fort de hör att det kommer en bil så tittar de ut för att se vem som kommer.
Det finns inte ett uns spår av sorg eller vemod, faktiskt är de inspirerande onostalgiska, över att lämna det som man skulle kunna kalla för ett livsverk. Det trots att Gandarve köptes av Carls pappa 1960 då Carl var åtta år. Nära trettio år senare tog Carl och Bodil över gården.
–Det har rullat på under årens lopp. Vi har även haft en gård i Viklau och även arrenderat flera gårdar, så verksamheten har varit stor. Vi hade 54 mjölkkor men dem gjorde vi oss av med 1995, säger Carl och berättar att till gården, vars första del är byggd 1777, hör 98 hektar åker och 290 hektar skog.
I mars tar den nya ägaren över och snart ska alla rummen tömmas, arvegods och minnen packas ner. En del blir kvar, en del åker på auktion och annat får hänga med in till det nyköpta huset i innerstan, sedan har de även sommarstugan som kräver sitt. Nu väntar ett helt nytt liv för paret i Visby.
–Bara en sådan sak som att kunna gå ut och ta en öl, säger Bodil och ler. Den norska accenten skiner svagt igenom som sol genom ett frostat glas.
I dag är Bodil pensionerad från sitt jobb som lärare och även Carl har, som sagt, under flera år trappat ner sin verksamhet på gården och på väg att bli pensionär.
–Vi tycker det är bättre att avveckla när man är i 60-årsåldern än i 80-årsåldern då man inte orkar och någon annan måste ta hand om allt, säger Carl och uttrycker tacksamhet över att kunna sälja när tid är och istället för att överlåta gården till någon av sönerna kan han och Bodil nu bistå med annan hjälp. Få vara delaktig i deras glädje över det.
–Dessutom har vi inga krämpor och är pigga! Vi vet inte vad som händer härnäst och det känns faktiskt skönt. Och spännande! säger Bodil och ler, krokar tag i Carl och gör sig redo för ett sista fotografi framför gården de snart ska lämna.